Hægt og hljótt / Island 1987

Efter att debuten inte gått hem på det sätt man skulle hoppats bytte Island spår fullständigt och satsade på en långsam ballad framförd av en ung sopran som aldrig tidigare sjungit offentligt. Med åren skulle tvära kast visa sig vara lite av en isländsk specialitet. Hade man fortsatt på popspåret borde man självklart ha skickat Eiríkur Hauksson för andra året i rad. Han sjöng huvudstämman i gruppen Model, som ställde upp med den snärtiga och tidstypiska "Lífið er lag" som gissningsvis skulle ha haft en chans i Bryssel.

Istället valde juryn ut Valgeir Guðjónssons sång om festen som så sakteliga tar slut, om människorna som långsamt och stilla försvinner ut i natten, och om tystnaden som sänker sig över stolarna, borden och de sönderslagna glasen.

Halla Margrét Árnadóttir var 23 år gammal och studerade musik vid sidan av sitt civila jobb. Hon var helt ny i musikbranschen och verkar ha givit ett befriande distanserat intryck under repetitionerna. När hon på en presskonferens fick frågan vem som var hennes favorit svarade hon Offenbach istället för någon av sina mottävlare.

Den 11-årige Tobson tyckte verkligen inte att det har var en favorit men med åren har jag insett dess kvaliteter. En och annan jurygrupp tyckte också att här fanns saker värda att premiera - Västtysklands jury tyckte att låten var tävlingens näst bästa - men i slutändan räckte inte poängen till mer än en ny sextondeplats.

Halla Margrét tog ingen stress utan fortsatte att utbilda sig - såväl hemma på Island som i Italien - och påbörjade tio år efter äventyret i Bryssel en internationell karriär som dramatisk sopran. Hon har spelat in en skiva med klassiska isländska sånger och spelat betydande roller i flera dvd-utgåvor.



Halla Margrét / Hægt og hljótt (Island 1987)
16:e plats av 22 bidrag i Bryssel