Vi var många som gnuggade oss i ögonen av förvåning då nyheten kom att Italien skulle återvända till Eurovision Song Contest för första gången sedan 1997. Italienska Rai hade aldrig trott speciellt hårt på tävlingen - man föredrog den inhemska Sanremofestivalen istället - och frågan var hur den nya debuten skulle gå. Skulle man hitta en låt Europa skulle gilla? Och skulle man få någon på hemmaplan att titta över huvud taget?
Man beslutade att koppla valet av artist till Sanremo och låta någon av de artister med framgång där få biljetten till Düsseldorf. Man var tvungen att fråga försiktigt då flera av de större namnen gissningsvis skulle varit ganska ointresserade av att tävla vidare.
Istället frågade man den unge jazzpianisten Raphael Gualazzi som utmärkt sig positivt och vunnit kategorin för nya förmågor. Han ville gärna visa upp sig för en större publik och översatte raskt delar av sitt Sanremobidrag "Follia d'amore" till engelska och skapade en tvåspråkig variant.
Inte gjorde man det särskilt lätt för sig med en så udda låt men Gualazzi hade något speciellt. Trots att han mest blundade och undvek kameran med blicken medan han sjöng hade han något eget och lockande. Den italienska publiken föll pladask och jazzgossens debutalbum sålde raskt platina.
Finalen i Düsseldorf var full av starka poplåtar och högst troliga vinnare och de mest hoppfulla bedömarna trodde att Italien möjligen kunde ha en chans att komma bland de tio bästa. Europa var oväntat nog på jazzigt humör - kanske slank det in en och annan poäng av ren glädje över att italienarna var tillbaka - och Raphael Gualazzi hamnade på en överraskande silverplats.
För att göra tävlingen mer begriplig för den italienska publiken tog man till ett ovanligt grepp. Istället för att visa själva sändningen i sin helhet skapade man en egen ram där den legendariska sångerskan Raffaella Carrà talade med gäster och förklarade upplägget, även om man visade samtliga låtar i sin helhet i direktsändning.
Det verkar ha funkat. Sakta men säkert har Rai lyckats bygga upp en publik för Eurovision Song Contest som aldrig tidigare riktigt funnits. 2016 fick tävlingen ett stort erkännande då den flyttades över till Rai 1 - Italiens största tv-kanal.
Raphael Gualazzi har förblivit en egensinnig musikmakare med stor publik. Han har släppt flera album, som samtliga blivit storsäljare, och drar sig inte för att utmana sig själv och ge sig långt utanför sina egna musikaliska ramar.
Raphael Gualazzi / Madness of Love (Italien 2011)
2:a plats av 25 bidrag (final) i Düsseldorf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar