För andra året i rad satsade man ambitiöst med en nationell final där fem kandidater bedömdes bland annat av ett gäng med omfattande erfarenhet av ESC: Ruslana, Eldar Gasimov och Ira Losco bland andra. När alla poäng var färdigräknade stod gruppen D-moll som vinnare.
Gruppen - som snart nog tappade ett "l" ur sitt namn - bestod av sex unga sångare, varav tre kom från huvudstaden Podgorica och fem ännu var tonåringar. De hade plockats ihop av Danijel Alibabić som också fungerade som ungdomarnas sånglärare och som själv representerat Serbien-Montenegro som en del av No Name 2005.
Låten snyggades upp och fixades till inför Tel Aviv men ingenting kunde ta bort känslan av käck allsång på det klämmigaste scoutlägret och högst väntat åkte Montenegro ut i semifinalen.
Nu tog tålamodet slut på RTCG och man bestämde sig för att inte skicka någon kandidat till Rotterdam. Varför ska man betala dyrt för att vara med i en tävling där man aldrig lyckas, menade man.
När det meddelades att pengarna man annars skulle använt till ESC skulle sättas på att köpa nya bilar till nyhetsredaktionen gick de internationella eurovisionsfansen i taket och kunde inte alls förstå hur tv-bolaget tänkte.
Personligen anser jag att det var ett smart drag. Man måste värna sina journalisters säkerhet och dessutom är det ingen dum idé att ta en paus när man kört fast i sitt tävlande. Det finns andra värden i livet än schlagerfestivaler.
Med facit i hand vet vi att Montenegro valde helt rätt år att hoppa av. Hade de valt ut ett bidrag hade det varit pengar ur den ansträngda budgeten rakt i sjön då 2020 års final blev inställd. Nu har de åtminstone sina nya bilar.
D Mol har gett ut en singel till - den kraftigt patriotiska "21. maj" - och tog så också tillbaka originalstavningen av sitt gruppnamn.
D Mol / Heaven (Montenegro 2019)
16:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Tel Aviv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar