Ukraina hade kommit riktigt snett i debuten då man inte riktigt vågade lita på sina egna förmågor utan hellre köpte in en dammig låt från en trött tidigare vinnare. I backspegeln skulle det beslutet framstå som allt konstigare. Om någon visade sig veta hur slipstenen ska dras är det just Ukraina.
Inför 2004 fastnade man för en av landets ledande kvinnliga artister - Ruslana Lyzhychko från Lviv - som uppmärksammats stort för sitt projekt Dyki tantsi - vilda danser baserade på ukrainsk folkmusik och olika grenar av landets folklore.
Först ryktades det att Ruslana skulle ställa upp med en av låtarna från det framgångsrika albumet, men istället skrev hon en ny sång på samma tema. Klädd i päls och omgiven av energiska dansare skakade hon om tillställningen rejält och gav Ukraina en seger redan på andra försöket.
"Dyki tantsi" och dess engelska version med vinnarlåten är alla tiders mest sålda ukrainska skiva och Ruslana blev mer än bara en stjärna. Hon blev en maktfaktor i sitt land.
När den orangea revolutionen bröt ut några månader senare fanns Ruslana i första ledet av demonstranterna och tog tydlig ställning för ett öppet, demokratiskt och västerländskt Ukraina. Vid sidan av karriären har hon även suttit i parlamentet och haft andra politiska uppdrag.
Än idag är Ruslana en altiv, framgångsrik och älskad artist som inte är rädd för att ta ställning. När folket 2013 än en gång gick ut för att protestera på Maidan - frihetstorget i Kiev - var Ruslana åter bland de modigaste demonstranterna som sjöng för att hålla modet uppe och som använde sitt kändisskap för att dra blickarna mot torget.
Den här gången vägrade hon ta ställning för någon ledare, bränd och besviken av tidigare erfarenheter. "Jag hatar politik" var hennes enda svar på frågan vilken sida hon stöder.
Ruslana / Wild Dances (Ukraina 2004)
1:a av 24 bidrag (final) i Istanbul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar