Oliver / Norge 1979

Om den danska finalen 1979 varit spartansk och sparsmakad rent visuellt var det inget emot den norska motsvarigheten samma år. För att sätta fullt fokus på de tävlande sångerna och inte låta något annat distrahera hade man plockat bort allt som liknade glitter och glamour ur sändningen.

Finalen hölls i en tom studio utan dekor och artisterna hade fått strikta instruktioner att inte klä upp sig eller fixa sig i ordning på något sätt. I princip var det hela ett radioprogram som sändes i tv, där det enda som spelade någon roll var det ljud som gick ut i vad som ännu var landets enda kanal.

Konkurrensen var inte direkt mördande - själv är jag oförklarligt svag för den rätt tafatta "Sang uten ord", framförd utan större vokal precision av Gudny Aspaas - och juryn gav segern till startfältets enda riktigt bra låt.

"Oliver" gav Anita Skorgan en andra seger och en riktig fjäder i hatten då hon blev den första norska artisten någonsin som ställt upp i en internationell final med ett egenhändigt komponerat bidrag.

Dessvärre saknade liveversionerna såväl i Oslo som Jerusalem det fräscha popsound som fanns i skivversionen men juryn lät sig ändå imponeras en del. Elfteplatsen var Norges bästa placering sedan Bendik Singers 1973 och för tredje året i rad blev det norska bidraget en schlager på hemmaplan.

Anita Skorgan spelade in låten på svenska, engelska, franska och tyska och etablerade sig nu rejält som en artist att ta på allvar. Året efter ställde hon upp på nytt med "Stjerneskudd", 1981 sjöng hon i kören bakom Finn Kalvik i Dublin och 1982 skulle hon vinna den norska finalen en tredje gång.



Anita Skorgan / Oliver (Norge 1979)
11:e plats av 19 bidrag i Jerusalem