Han tyckte att Greklands bidrag till ESC skulle handla om den cypriotiska tragedin och sent en kväll ringde telefonen hemma hos rockpoeten Mariza Koch. Kunde hon tänka sig att skriva något? Hon gav sig genast i kast med uppgiften och jobbade hela natten - som i en feber, med hennes egna ord. Redan dagen efter kunde hon presentera sin sång och Hadjidakis gav sitt gillande.
Sången var dramatisk och klagande - ursprungligen tänkt enbart för luta och Marizas distinkta röst - och texten hör till de mest explicita i tävlingens historia: i tälten bor ingen turister utan bara flyktingar, ruinerna är inte från forna tider utan brända av napalm, och det enda som kommer upp ur jorden är träkors på offrens gravar.
Det grekiska bidraget var kontroversiellt - ganska många ansåg att texten var anti-turkisk snarare än pro-cypriotisk. Året innan hade Grekland vägrat delta då det visade sig att Turkiet debuterade. Utanför Het Congresgebouw där finalen hölls anordnades demonstrationer för att stryka Grekland ur tävlingen.
På själva finaldagen tog EBU och arrangerande NOS sina händer från Mariza Koch. Man bjöd in grekerna till ett möte och förklarade att man inte kunde garantera deras säkerhet och att man helst såg att de skulle dra sig ur tävlingen. Om de ville stå kvar i startlistan var det på eget ansvar.
Från grekiskt håll hävdades det att nederländsk polis skulle ha gripit en krypskytt som tagit sig in i konsertlokalen bara minuter före sändning. Det är svårt att veta om det är sant eller inte, men spänningen var påtaglig då Grekland äntrade scenen som tionde land.
Framträdandet gick bra men poängskörden blev snål från alla utom Frankrike, som smällde i med åtta poäng och räddade grekernas ära. Mariza Koch hade trotsat dem som ville stoppa hennes medverkan, sjungit inför storpublik och gått av scenen med livet i behåll - det var också ett slags seger.
Än idag sjunger hon sången om det blödande Cypern på sina konserter, och än idag är Cypern delat.
Mariza Koch / Panagia mou, panagia mou (Grekland 1976)
12:e plats av 18 bidrag i Haag
Nu blir jag alldeles varm i själen! Det här är en låt som symboliserar det som är äkta med Eurovision, det dramatiska och det emotionella. Marizas röst skär genom tid och rum på ett sätt som bara matchas av Jamala! När det stormade kring 1944 använder jag just Panagia Mou som exempel för att visa att det inte var något nytt, men tyvärr verkade väldigt få ha nått minne av det här mästerverket.
SvaraRaderaFör mig kommer den här låten på topp 10 genom alla tider! Ren kärlek, rakt av!
Cypern är inte delad. Cypern är occupetad
SvaraRadera