Popp och Cour ville gärna testa på nytt och vann den interna uttagning som fransk tv anordnade inför finalen i Köpenhamn. Om deras tidigare låt handlat om en ung man med huvudet i det blå satsade de nu på en historia om Michael Mallory - en fransk/brittisk soldat som ska ha lämnat sin hustru i Frankrike för att dra ut i strid på Irland.
Enligt André Popp skapade Pierre Cour sångens Mallory efter en litterär förlaga, men deras Mallory hade i princip inget gemensamt med den påhittade figur han var baserad på. Man hade bara använt namnet för att det lät bra. I sången låtsas åtminstone han och textens jag att de älskar varandra trots att de är på tok för unga för att veta vad kärlek är.
Sångerskan Rachel var en tämligen okänd 22-åring som upptäckts tre år tidigare och som nyligen spelat in sin första skiva. Trots att hon inte var så etablerad tvålade hon till mer kända artister som Hughes Aufray (Luxemburg 1964) och Marjorie Noël (Monaco 1965) i den franska uttagningen. Av alla artister André Popp skrivit för till ESC var Rachel den enda han hade lovord för.
Rachel var en artist med stark närvaro och en bra röst. Efter att ha kommit fyra i Köpenhamn blev låten en stor framgång, men precis som i fallet med Frankrike 1959 spelades den in i flera versioner och ett mer erfaret namn - den här gången Les Compagnons de la Chanson - fick den större framgången.
Rachel fortsatte att sjunga i ett par år till - hon var en av många som spelade in sin egen version av "L'amour est bleu" (Luxemburg 1967) - innan hon drog sig tillbaka från rampljuset för att bilda familj istället. Många år senare återkom hon då och då för att sjunga sina gamla låtar i olika sammanhang - inte minst i tv-programmet "La chance aux chansons".
Uppdaterad 30 september 2017
Rachel / Le chant de Mallory (Frankrike 1964)
Delad 4:e plats av 16 bidrag i Köpenhamn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar