La belle amour / Frankrike 1957

Fransk tv slog på stort inför den andra upplagan av Grand Prix Eurovision de la Chanson, som skulle hållas i Frankfurt am Main. Man anordnade inte färre än sex semifinaler med sex låtar i vardera. Varje låt framfördes av två olika artister och när samtliga semifinaler hållits verkar man helt sonika bara ha valt ut en vinnare. Hur detta gått till är dessvärre höjt i dunkel.

I likhet med många andra länder ville fransmännen framhäva låtarna och inte fokusera så mycket på artisten. Den vinnande låten "La belle amour" blev därför framförd i Frankfurt av en helt annan artist än de båda som delat på den i semifinalen.

Paule Desjardins var en av de många sjungande mannekänger som fransk populärmusik verkade vimla av vid den här tiden. Hon hade en bra röst och gjorde sig i tv och var ganska populär hemma i hexagonen.

Låten var komponerad av Guy Lafarge som skrivit flera operetter innan han efter kriget alltmer började skriva chansons åt diverse artister. Texten var skriven av Francis Carco som vid sidan av sångtexter skrivit flera romaner och belönats med ett tungt pris av Franska akademien.

Paule Desjardins framförde sången med lätthet och elegans och belönades rikligt av domarna. Då endast vinnaren hade tillkännagivits 1956 blev "La belle amour" tävlingens första officiella tvåa.

Paule Desjardins spelade in ett antal skivor i slutet av 1950-talet men insåg snart att tiden var på väg ifrån henne. Ny ungdomlig musik började ta över och publiken ville ha nya sorters idoler. Hon lämnade rampljuset och ägnade sig åt andra saker istället. Hon gifte sig med en man som tillverkade damunderkläder och Paule startade en framgångsrik karriär som designer i hans rörelse.

Textförfattaren Francis Carco avled ett drygt år efter finalen i Frankfurt efter att i många år lidit av Parkinsons sjukdom.



Paule Desjardins / La belle amour (Frankrike 1957)
2:a plats av 10 bidrag i Frankfurt am Main