Frère Jacques / Luxemburg 1977

Att påstå att det hördes mycket disco i Eurovision Song Contest under den senare halvan av 1970-talet är faktiskt att ta i. Disco var en stil där rytmen var kraftigt underordnad melodin och där det viktiga var att ge publiken något den kunde dansa till och fly vardagen med hjälp av.

Discon var lyxig och sensuell och utlevande och anspelade inte sällan på sex. Ska man vara riktigt petnoga tävlade aldrig något renodlat discobidrag i tävlingen, däremot många poplåtar som svept in sig i discons attribut som funkiga gitarrer och svepande stråkar. Det närmaste vi kommer äkta vara är måhända Luxemburg 1977.

Lite oväntat tillhörde upphovsmännen knappast discogenerationen själva. Pierre Cour hade skrivit texten till "Tom Pillibi" som vann ESC redan 1960 medan Guy Béart var en väletablerad artist och låtskrivare som även producerade låtar åt andra.

1975 hade han producerat två lätt kontroversiella singlar - "Je m'aime" och "Voici la scie" - för sin unga flickvän Anne-Marie Besse. Den första handlade om att tillfredsställa sig själv och den andra om hur lite idiotiska poplåtar har att säga, och båda fick en viss framgång kommersiellt.

När RTL valde ut "Frère Jacques" som sitt bidrag till London 1977 var Anne-Marie B (som hon hette i offentligheten) inte något okänt namn och hennes deltagande fick stort utrymme i tidningarna.

"Frère Jacques" var en rytmisk låt designad mer för ett dansgolv än för radiostationerna, baserad på den klassiska barnvisan om klosterbrodern som försover sig. I den här texten är det dock andra saker än morgonmässan som kallar: Anne-Maries kurvor har vuxit vilt och nu vill diverse manspersoner slingra sig runt hennes unga kvinnokropp trots att det enda hon drömmer om är att få sätta tänderna i en munk.

Slutklämmen är minst sagt rakt på sak - réveille-toi et viens dormir avec moi betyder i princip "vakna, och kom och ligg med mig". Anne-Marie B sjöng tidstypiskt stönande och backades upp av fyra anslående körsångerskor i smoking. Hela Eurovisionen flämtade till.

Jurygrupperna i Finland och Spanien tyckte det hela lät spännande och fräscht och smällde till med höga poäng medan nästan alla andra gav noll poäng. "Frère Jacques" kom trea från slutet men blev rätt framgångsrik ändå på den franska marknaden.

För den som är petnoga med detaljer är det värt att notera att det faktiskt finns två snarlika men inte identiska inspelningar av låten: dels den som används i förhandsvisningen och på singelutgåvan, dels den här med snäppet mer instrumentering och ett annat sångpålägg.

Hur som helst blev det Anne-Maries sista singel. Hon var kanske ingen stor sångerska och när förhållandet med Guy Béart tog slut satsade hon istället på en karriär som skådespelare, oftast som Anne-Marie Joubert efter att hon gift sig med skådisen och författaren Sylvain Joubert.

I sammanhanget nämner jag gärna att Guy Béarts dotter Emmanuelle Béart även hon är en framgångsrik skådis, som även hon fick ta ton i den fantastiska "8 kvinnor" av François Ozon.

Vill man läsa mer om disco och Eurovision Song Contest kan man kolla in exempelvis Västtyskland 1977 och Luxemburg 1978.

Anne-Marie B / Frère Jacques (Luxemburg 1977)

16:e plats av 18 bidrag i London