Gissningsvis tyckte myndigheterna i det hårt hållna och auktoritära Portugal att det var ganska smidigt att ha en egen beatgrupp att erbjuda ungdomarna istället för att släppa in all möjlig musik från utlandet. De egna artisterna kunde man ju alltid påverka om man ansåg det nödvändigt.
1967 bröt sig Carlos Mendes loss från gruppen för att starta en solokarriär. Han fick en flygande start då han vann den nationella melodifestivalen året efter med den progressiva "Verão" ("Sommar"), med text om en ung man med krossat hjärta som konstaterar att sommaren gått honom förbi och att han varken orkar tänka eller känna innan sommaren kommer tillbaka till honom.
Som ett slags lokal variant på The Kinks ”Sunny Afternoon” låg den helt rätt i tiden men sådant har aldrig hjälpt Portugal särskilt mycket.
I London - där varje lands jury bestod av tio personer som fick ge en poäng var till sin favorit i startfältet - var den här låten på tok för snårig för att nå en framskjuten placering, men Carlos Mendes gjorde ett avslappnat och charmigt intryck och blev populär på hemmaplan.
Lite för populär, tyckte han själv. Trots att Sheiks varit populära hade han bara varit en i gänget där - nu visste hela landet vem han var, vilket gjorde att han kände sig blyg och helst ville gå och gömma sig för folk.
Han blev inte mer blyg än att han fortsatte spela in populära skivor och att ge sig in i Festival da Canção på nytt. 1972 vann han på nytt och representerade Portugal än en gång.
Carlos Mendes / Verão (Portugal 1968)
Delad 11:e plats av 17 bidrag i London
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar