Ik ben verliefd (Sha-la-lie) / Nederländerna 2010

Nederländernas usla formkurva - man hade inte varit i final sedan 2004 - hade fått publiken att tröttna. Enligt en opinionsmätning utförd av en kommersiell tv-station tyckte hela 86 % av de tillfrågade att man lika gärna kunde sluta tävla i ESC.

Tävlingen hade bytt station då TROS tagit över efter NOS. Public service i Nederländerna består av ett ganska komplicerat system där en mängd olika produktionsbolag hjälps åt att fylla tablåerna i de tre statliga tv-kanalerna. TROS hade alltid varit den mest inriktade på underhållning medan de flesta andra backades av olika föreningar eller trossamfund och ofta hade en programpolitisk agenda av något slag.

För den nationella finalen valde man ett nytt koncept där man bad en inbjuden låtskrivare att göra en enda låt som fem olika artister sedan skulle tävla om att få sjunga i Oslo. Något otippat valde man ut den 75-årige Pierre Kartner att skriva låten.

Kartner hade skrivit Nederländernas bidrag 1973 och hade sedan fått stor framgång under artistnamnet Vader Abraham och för sina många sånger om smurfarna. "The Smurf Song" blev en stor hit i många länder 1977 och gav Kartner den nederländska musikindustrins exportpris året efter.

Vid det här laget låg framgångarna långt tillbaka i tiden och hans tävlingslåt var minst sagt mossig, ett faktum ingen av de fem tävlande versionerna kunde skyla över.

Vinnaren valdes ut av en jury bestående av fyra "experter" och tittarnas röster räknades som en femte jurymedlem. När det blev dött lopp fick en synligt irriterad Pierre Kartner - vars egen favorit inte fått en enda poäng - lov att bestämma vem som skulle åka till Oslo. Han vägrade först och föreslog att man skulle singla slant om saken. Först efter en otroligt utdragen och pinsam stund valde han motvilligt ut 18-åriga Sieneke Peeters.

Varken låten eller den vinnande artisten hyllades av pressen och till slut startades en kampanj - där bland andra Marga Bult (Nederländerna 1987) deltog - till stöd för unga Sieneke. Som en följd av den spelade landets regionala radiostationer låten simultant och med tiden tog publiken den till sitt hjärta. Även om Nederländerna än en gång missade finalen blev "Ik ben verliefd" det första nederländska bidrag någonsin som toppat den nationella singellistan.

Sieneke skulle snart nog gifta sig och skaffa barn och fokusera på andra saker än att uppträda. Hon sjunger än idag men ESC-bidraget förblir hennes enda stora hit.

Om man av någon anledning inte får nog av den här låten utan vill höra alla versionerna kan man avnjuta Loekz, Marlous, Vinzzent samt upphovsmannens egen favorit Peggy Mays här.

Den nederländska finalen var inte den enda gången då Pierre Kartners mindre charmerande sidor syntes offentligt. Under sin långa karriär hade han skrivit såväl främlingsfientliga sånger (som skivbolaget senare drog tillbaka) som klämmiga hejaramsor till populistiska politiker.

Pierre Kartner avled i november 2022 efter en längre tid sjukdom. Han blev 87 år.

Uppdaterad 21 augusti 2023



Sieneke / Ik ben verliefd (Sha-la-lie) (Nederländerna 2010)
14:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Oslo