Fyra segrar på fem år i Melodifestivalen (1982, 1983, 1985 och 1986) säger också en hel del, även om Torgny Söderberg underligt nog skrev den enda internationella vinnare Mariann producerade under sin verkliga storhetstid.
Till en början verkar han ha tänkt sig själv i en mer aktiv roll som artist - han hade helst sjungit "Växeln hallå" själv 1980 - men i mitten av 1980-talet satt han tryggt och bekvämt i sin producentstol och verkar ha skrinlagt alla sådana planer.
"É dé det här du kallar kärlek?" var först tänkt som en tung rocklåt i stil med Van Halen (som ansågs hårda och tunga under detta pudelfrisyrernas glada årtionde) och en demoversion gjordes med Tommy Nilsson innan såväl Torgny som Bert Karlsson insisterade på att Lasse skulle sjunga själv.
Herr Holm ville göra något oväntat av låten och frågade rocklegenden Monica Törnell - i sanning ingen vän av schlagerfestivaler - om hon ville ställa upp. Hon var ett stort och aktat namn och hade som tonåring upptäckts av Cornelis Vreeswijk. Hon var riktigt het efter stora hits som "Vintersaga" och "Känslan i maj" och chockerade en hel musikervärld genom att tacka ja.
Lasse Holm var enligt egen uppgift helt lycklig över Monicas sångpålägg i studion men vid den svenska finalen undrade han möjligen vad han gett sig in på. Monica var tydligt okoncentrerad och sjöng inte speciellt bra. Vinnarreprisen låter rent förfärlig.
Till all lycka visades bidragen först upp som musikvideor och de versionerna var de enda publiken mindes efteråt. Monica & Lasse hade spelat in en fartfylld och kontroversiell video som väckte en viss uppståndelse - här skojades det friskt med en mängd företeelser på ett sätt som kändes lite väl fräckt för en 80-talspublik.
Till en början verkar han ha tänkt sig själv i en mer aktiv roll som artist - han hade helst sjungit "Växeln hallå" själv 1980 - men i mitten av 1980-talet satt han tryggt och bekvämt i sin producentstol och verkar ha skrinlagt alla sådana planer.
"É dé det här du kallar kärlek?" var först tänkt som en tung rocklåt i stil med Van Halen (som ansågs hårda och tunga under detta pudelfrisyrernas glada årtionde) och en demoversion gjordes med Tommy Nilsson innan såväl Torgny som Bert Karlsson insisterade på att Lasse skulle sjunga själv.
Herr Holm ville göra något oväntat av låten och frågade rocklegenden Monica Törnell - i sanning ingen vän av schlagerfestivaler - om hon ville ställa upp. Hon var ett stort och aktat namn och hade som tonåring upptäckts av Cornelis Vreeswijk. Hon var riktigt het efter stora hits som "Vintersaga" och "Känslan i maj" och chockerade en hel musikervärld genom att tacka ja.
Lasse Holm var enligt egen uppgift helt lycklig över Monicas sångpålägg i studion men vid den svenska finalen undrade han möjligen vad han gett sig in på. Monica var tydligt okoncentrerad och sjöng inte speciellt bra. Vinnarreprisen låter rent förfärlig.
Till all lycka visades bidragen först upp som musikvideor och de versionerna var de enda publiken mindes efteråt. Monica & Lasse hade spelat in en fartfylld och kontroversiell video som väckte en viss uppståndelse - här skojades det friskt med en mängd företeelser på ett sätt som kändes lite väl fräckt för en 80-talspublik.
SVT lyfte i sista sekunden bort videon från sin egen förhandsvisning, möjligen för att Lasse Holm bar en t-shirt med en väl synligt registrerat varumärke på (jämför bråket runt Sverige 1987).
I Bergen hade Monica skärpt till sig men även nu haglade kritik - inte minst från en del andra delegationer - som tyckte att svenskarnas uppsluppna framträdande - där Sveriges Head of Delegation Sten Carlberg spelade gitarr barbröstad - skadade tävlingens anseende. Daniela Simons från Schweiz menade att Lasse Holm genom att hoppa ner från flygeln vanhedrade instrumentet. En femteplats visade världen att man kunde tillåta sig att leka även i detta allvarliga sammanhang.
Lasse Holm blev plötsligt något av en popstjärna och gav ut två album i eget namn, där den kanske allra största hiten blev "Canneloni macaroni", en lätt bisarr hyllningssång till svenskarnas nya fascination för pizza och pasta, komplett med en del påhittade namn och katastrofalt uttal.
Monica Törnells popularitet var däremot i dalande. Hon hade svårt att följa upp succéerna och drabbades av stora hälsoproblem. Många år senare diagnosticerades hon med hypotyreos och säger sig under andra halvan av 1980-talet bitvis varit helt frånvarande och knappt vetat var hon befunnit sig, något som kanske förklarar den bristande koncentrationen i Melodifestivalen?
Den svenska finalen med sina tio bidrag i videoversioner har i sanning fastnat i svenskarnas kollektiva minne och de flesta bidragen blev kommersiella hits efteråt. Här tändes även Lena Philipssons stjärna på riktigt med "Kärleken är evig". "Dover-Calais" med Style blev en landsplåga som inte gick att undvika på hela sommaren. Och ändå var det så nära att hela tävlingen inte blivit av.
SVT hade planerat att anordna semifinaler under våren med final i det populära programmet Razzel. Det ville tittarna inte veta av och planerna skrotades, men finaldatumet hölls kvar tre veckor senare än vanligt. Om Melodifestivalen hade hållits på sitt "vanliga" datum - i månadsskiftet februari/mars - hade hela tävlingen fått ställas in till följd av Palmemordet. Vad skulle man gjort då? Senarelagt finalen? Valt bidrag internt? Dragit sig ur hela ESC?
En annan tanke värd att tänkas är vad som skulle hänt om Anna Book vunnit med "ABC"? Skulle belgiska Sandra Kim ha vunnit i Bergen med en så pass lik konkurrent i startfältet?
I Bergen hade Monica skärpt till sig men även nu haglade kritik - inte minst från en del andra delegationer - som tyckte att svenskarnas uppsluppna framträdande - där Sveriges Head of Delegation Sten Carlberg spelade gitarr barbröstad - skadade tävlingens anseende. Daniela Simons från Schweiz menade att Lasse Holm genom att hoppa ner från flygeln vanhedrade instrumentet. En femteplats visade världen att man kunde tillåta sig att leka även i detta allvarliga sammanhang.
Lasse Holm blev plötsligt något av en popstjärna och gav ut två album i eget namn, där den kanske allra största hiten blev "Canneloni macaroni", en lätt bisarr hyllningssång till svenskarnas nya fascination för pizza och pasta, komplett med en del påhittade namn och katastrofalt uttal.
Monica Törnells popularitet var däremot i dalande. Hon hade svårt att följa upp succéerna och drabbades av stora hälsoproblem. Många år senare diagnosticerades hon med hypotyreos och säger sig under andra halvan av 1980-talet bitvis varit helt frånvarande och knappt vetat var hon befunnit sig, något som kanske förklarar den bristande koncentrationen i Melodifestivalen?
Den svenska finalen med sina tio bidrag i videoversioner har i sanning fastnat i svenskarnas kollektiva minne och de flesta bidragen blev kommersiella hits efteråt. Här tändes även Lena Philipssons stjärna på riktigt med "Kärleken är evig". "Dover-Calais" med Style blev en landsplåga som inte gick att undvika på hela sommaren. Och ändå var det så nära att hela tävlingen inte blivit av.
SVT hade planerat att anordna semifinaler under våren med final i det populära programmet Razzel. Det ville tittarna inte veta av och planerna skrotades, men finaldatumet hölls kvar tre veckor senare än vanligt. Om Melodifestivalen hade hållits på sitt "vanliga" datum - i månadsskiftet februari/mars - hade hela tävlingen fått ställas in till följd av Palmemordet. Vad skulle man gjort då? Senarelagt finalen? Valt bidrag internt? Dragit sig ur hela ESC?
En annan tanke värd att tänkas är vad som skulle hänt om Anna Book vunnit med "ABC"? Skulle belgiska Sandra Kim ha vunnit i Bergen med en så pass lik konkurrent i startfältet?
Uppdaterad 2 juli 2023
Lasse Holm & Monica Törnell / É dé det här du kallar kärlek? (Sverige 1986)
5:e plats av 20 bidrag i Bergen
Lasse Holm & Monica Törnell / É dé det här du kallar kärlek? (Sverige 1986)
5:e plats av 20 bidrag i Bergen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar