Ce soir, je t'attendais / Luxemburg 1966

Michelle Odette Kléberte Tort var en brådmogen tös från Provence som älskade Édith Piaf och som inte kunde tänka sig någon annan framtid än som sångerska. Hon sjöng tidigt i olika tävlingar och vann 1962 en lokal talangjakt mitt framför näsan på en annan blivande stjärna, nämligen Mireille Mathieu.

Två år senare skrev hon skivkontrakt med Mercury records som satte henne att spela in franska versioner av internationella hits under artistnamnet Michèle Torr. Trots hennes imponerande röstresurser - redan nu kallades hon för "en blond Piaf" i branschen - fick hon sjunga samma låtar som alla andra unga sångerskor. Var man ung och talangfull fick man finna sig i det och hoppas på det bästa i framtiden.

Redan tidigt verkar Mercury ha velat lansera sitt unga fynd via Eurovisionens sångtävling. 1965 hade man skickat in "Un enfant viendra" till den franska uttagningen och året efter skickade man in hela tre bidrag: "Notre amour n'est pas mort", "Je t'aime tant" och "J'ai brûlé ta lettre".

Istället nappade Luxemburg, som stod värd för tävlingen efter att France Gall vunnit i Neapel 1965. Däremot nobbade man låtarna som skickats in till fransk tv och satsade på en helt ny låt istället.

"Ce soir je t'attendais" ("Jag väntade på dig ikväll") - en poppig sak om paret som blivit osams för ingenting men som inte kan hålla sig ifrån varandra - var skrivet av Bernard Kesslair, en synnerligen produktiv låtskrivare vars pseudonym dolde hans judiska ursprung (egentligen hette han Jean Cohen).

Startfältet i Luxemburg var fullt av unga flickor utrustade med mer eller mindre poppiga låtar och unga Michèle, som snart skulle fylla 19, var oerhört nervös.

När hon gick ut på scenen hade personalen glömt anpassa mikrofonstativet för henne. Man kan höra henne viska "C'est trop bas!" ("Det är för lågt!") men hon vågade inte ändra på något själv och sjunger istället sin sång ordentligt framåtlutad.

Om Michèle Torr var nervös och extra känslig var det inte så konstigt. Bara ett par månader tidigare hade hennes mamma kört ihjäl sig på väg hem från en av dotterns konserter, dessutom i en bil Michèle köpt henne för sina tidiga gager.

Låten blev hyfsat populär men det skulle ta ännu några år innan Michèle Torr hittade sin nisch inom det franska musiklivet. Då lyckades hon däremot med besked och blev en av Frankrikes bäst säljande artister under 1970-talet.

Det var nära att Michèle Torr skulle ha fått tävla mot Mireille Mathieu en gång till, men i sista stund valde fransk tv bort henne till förmån för Dominique Walter.

Bernard Kesslair skrev kort tid senare en snarlik låt, "Et... et" för superstjärnan Dalida. Han skrev låtar och filmmusik, och spelade piano bakom flera stora stjärnor innan han 1994 avled i cancer.



Michèle Torr / Ce soir je t'attendais (Luxemburg 1966)
Delad 10:e plats av 18 bidrag i Luxemburg