Att gräva där man står hade aldrig varit något som legat de finländska kandidaterna till ESC nära om hjärtat. Finland var ett avlägset hörn av Europa och mycket hellre än att trycka den egna särarten i ansiktet på alla andra ville man framstå som mainstream och begripliga för alla andra.
I de finska finalerna 1976 och 1977 gjordes ändå försök att uppmuntra de lokala låtskrivarna att färga sina bidrag med mer typiskt finländska drag. Några som verkligen tagit uppmaningen på allvar var Aarno Raninen och Monica Aspelund.
Monica hade spelat in sin första skiva redan 14-åring men hade sedan skyndat långsamt i karriären och ägnat sig åt lite mindre kommersiell musik. Faktum är att hennes lillasyster Ami (Finland 1983) var en större stjärna efter att ha börjat sjunga pop i början av 1970-talet.
1973 kom Monicas stora chans då hon fick ersätta avhoppade Marie Bergman i populära Family Four (Sverige 1971 och 1972). Själv hade hon helst fortsatt karriären i Sverige men flyttade hem igen efter bara något år. Istället påbörjade hon ett samarbete med musikern Aarno Raninen som skulle visa sig mycket framgångsrikt.
Till 1976 års final hade de tillsammans skrivit "Joiku" - ett stycke lappländsk exotism med stark refräng men som helhet något ofärdig. De anade nog att de var något på spåren och året efter slog de till med den betydligt mer genomarbetade "Lapponia" och vann.
Finland ansågs ha ganska stora chanser i London, inte minst med tanke på att Monica skulle få sjunga på engelska. Efter att alla bidrag tagits ut bestämde sig ändå EBU hastigt och oväntat för att ändra de regler som gällt sedan 1973. Nu skulle alla länder åter sjunga på egna språk, medan undantag gjordes för Belgien och Västtyskland som valt ut låtar med originaltext på engelska.
Monica, som surnat till rejält på regeländringen, funderade ändå in i det sista på att göra en kupp och sjunga den svenska texten (skriven av Peter Himmelstrand) istället. I slutändan blev det ändå finska då hon inte hunnit förvarna körsångarna.
Trots att Monica drabbats av halsfluss och den galet höga tonen före sista refrängen inte blev helt ren började röstningen bra och Finland fick omröstningens första tolva, från Irland. Sedan blev utdelningen mer sträng och det blev en tiondeplats till slut.
Låten gavs ändå ut på flera språk och har blivit något av en evergreen inom ESC. Den underligaste versionen som spelades in och gavs ut var en holländsk variant som gjorde reklam för finländska byggvaror.
Den glamourösa och begåvade Monica hade Finland för sina fötter och spelade de närmaste åren in musik på finska, svenska och engelska men drabbades av personliga problem som snart körde karriären i botten. 1982 lämnade hon allt och flyttade till Florida, där hon blev kvar i många år. Fyra år senare gjorde hon ett bejublat gästspel i hemlandet som Grizabella i musikalen Cats.
Med åren har den alltmer djupt troende Monica flera gånger förkastat sin egen text till "Lapponia" - att sjunga om häxor och trolldom känns henne högst främmande - och sjunger sitt bidrag enbart på engelska när det efterfrågas.
1978 var Monica en av passagerarna vid den första finländska flygkapningen. När händelsen blev film 2013 framställdes Monica och Aarno Raninen i ett inte särskilt smickrande ljus som den lynniga divan Minea Raspi och den sliskige managern som skrivit hennes eurovisionsbidrag "La Novia".
Monica Aspelund / Lapponia (Finland 1977)
10:e plats av 18 bidrag i London
Intressant att hon tänkte sjunga på svenska. Är dock tacksam att hon behöll finskan, en av få sånger där finskan faktiskt förhöjer låten
SvaraRadera