De båda hade varit i princip helt okända då de ställt upp i den belgiska finalen 1970 och kommit på fjärde plats med "Laï Laï Laï". Efter det verkar de mest ha ägnat sig åt att bilda familj, så just varför de två valdes ut att representera Belgien framstår som något av ett mysterium. Kanske hade de imponerat på någon på tv-bolaget?
Denna någon var i vilket fall inte Jack Say, musikansvarig på RTB (Radio-Télévision-Belge). Han dirigerade den nationella finalen men åkte inte med till Edinburgh, mycket beroende på att han tyckte att paret Ghisoland var otrevliga och odrägliga.
"À la folie ou pas du tout" var en ganska söt liten vals med en text om att kärlek aldrig kunde utövas med måtta och förnuft: man älskar vanvettigt mycket eller inte alls. Kärlek som inte gör en galen är inget att ha.
Före Edinburgh gav duon ut ett album - karriärens enda - som bestod av de tio låtarna från den belgiska finalen samt de två låtar man framfört 1970. Baksidestexten på skivan håller en vansinnigt uppskruvad ton och lovprisar de gifta artisternas alla fördelar och talanger. "À la folie ou pas du tout" beskrivs som omåttligt populär.
Det var den inte i Edinburgh där juryn - bestående av två experter från varje land - förhöll sig sval till Serge och Christine och placerade Belgien näst sist. Där verkar parets artistbana ha tagit slut - lika hastigt som den började - och efter finalen finns få spår av att de skulle ha fortsatt sjunga tillsammans.
Serge Ghisoland blev åtminstone kvar i musikbranschen som låtskrivare, arrangör och producent för andra artister till långt in på 1980-talet.
Serge & Christine Ghisoland / À la folie ou pas du tout (Belgien 1972)
17:e plats av 18 bidrag i Edinburgh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar