För all del - BBC hade dragit sitt strå till stacken för att förbättra det alltmer skamfilade rykte Eurovision Song Contest drogs med i början av 1990-talet. Först skickade man Michael Ball som var en stor stjärna inom musikalvärlden, följd av Sonia som varit en hyfsat stor tonårsidol några år tidigare. Frances Ruffelle var kanske inget stort namn men hennes låt var samtida och relevant.
Nu tog man ett steg till. När det ändå visade sig vara svårt att övertyga en etablerad stjärna att sjunga samtliga bidrag i den nationella finalen öppnade man åter upp tävlingen så fler akter fick vara med. Den framgångsrike men kontroversielle Jonathan King hade ännu mer att säga till om än han haft året innan och den nya finalen drog för ovanlighetens skull till sig ett par intressanta namn.
Bland de tävlande fanns gamla bekanta som Samantha Fox och LondonBeat - båda väldigt framgångsrika men med glansdagarna bakom sig. Ännu mer intressanta var Deuce - ett retropoppigt band i Abba-sättning som specialiserat sig på kitschig musik och en ännu kitschigare estetik. Ett slags prototyp till Steps, om man så vill.
De hade tagit sig till en elfteplats på englandslistan med sin debutsingel och ställde upp i den brittiska finalen med "I Need You" - en snyggt producerad dansvänlig hit som dessutom lät som en potentiell ESC-vinnare. Problemet för Deuce var att finalen tydligt sökte efter något mer nyskapande.
Låten Jonathan King talade sig varm för på längden och tvären var istället startfältets rap, något som varit sparsamt förekommande i tävlingen tidigare. Spanien hade rappat ett par rader 1993, annars var det outforskat land.
Love City Groove var ett tufft gäng - originalsångerskan Q-Tee hoppade av gruppen då hon inte tyckte ESC var tillräckligt häftigt - men deras låt var förvånansvärt välkammad och tillrättalagd. Det störde inte tv-tittarna och den nya tidens musik tog hem en brakseger i den nationella finalen.
I Dublin lyckades orkestern plocka den sista gnuttan häftighet ur paketet samtidigt som en och annan medlem visade sig vara mindre tonsäker i refrängen och den tuffa nysatsningen slutade med en ny tiondeplats. Deuce kunde möjligen ha varit ett smartare val men jag vågar inte tänka på vilken röra orkestern skulle ställt till med när de satt tänderna i den låten.
På hemmaplan fick både Love City Groove och Deuce stora hits med sina respektive bidrag men hade sedan stora problem att följa upp framgången. Deuce släppte ett par framgångsrika singlar till men 1997 hade båda grupperna splittrats.
Jonathan King gav sig inte utan var säker på att kunna sniffa rätt på en vinnare för Storbritannien. Året efter skulle han komma närmre och framför allt skulle den utvalda låten storma rakt upp på försäljningslistans förstaplats.
Love City Groove / Love City Groove (Storbritannien 1995)
Delad 10:e plats av 23 bidrag i Dublin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar