Goodbye / Bosnien-Hercegovina 1997

I flera år hade EBU experimenterat med olika metoder för hur länderna skulle kunna kvala in och turas om att delta i ESC. Alltför många länder ville vara med men maxgränsen för antal deltagare var satt till tjugofem. Inget av det system man provat för utslagning hade visat sig speciellt lyckat. Inför finalen i Dublin 1997 sjösatte man det system som ändå skulle visa sig bli mest långlivat.

Istället för att låta de sämst placerade varje år stå över nästa tävling räknade man istället ut varje lands medelpoäng under de senaste fem åren. På så sätt skulle inte ett enskilt magplask kunna kasta ut någon och sannolikheten för att något av de länder som betalade mest skulle drulla ut minskade rejält.

Däremot gjorde det nya systemet det riktigt svårt för de länder som skrapat ihop modesta poängsummor. Allra risigast till låg Bosnien-Hercegovina som uppskattades behöva i runda slängar 158 poäng för att slippa hamna i utvisningsbåset.

För att ha en chans att lyckas bad man Alma Čardžić att ställa upp en andra gång. Hon var erfaren och omtyckt och hade gjort ett gott intryck då hon representerade landet tillsammans med Dejan Lazarević 1994. Hon ville gärna åka till Dublin en gång till och tackade ja, men ingen på tv-bolaget hade berättat för henne om de nya reglerna. Enligt flera intervjuer skulle hon ha nobbat erbjudandet om hon vetat.

I den nationella finalen sjöng Alma tio låtar varav flera hade internationellt gångbara titlar som "Baybe-bee", "SOS", "Interpol" och så vinnaren "Goodbye" - titeln till trots en glad och lättsam schlager, komplett med fingerknäpp, steel guitar och leksakssaxofon. Enligt det bosniska pressmaterialet var "Goodbye" landets sätt att lämna kriget bakom sig.

Den församlade pressen var inte nådig i sina omdömen och utsåg snabbt Bosnien till solklar jumbo. SVT:s kommentator Jan Jingryd menade att om "Goodbye" skrapade ihop de poäng som behövdes vore det "en större sensation än om man fann intelligent liv på månen".

I slutändan gick det bättre än vad de flesta skulle ha trott - Alma fick dela artondeplatsen med Tysklands mer förhandstippade Bianca Shomburg - men poängskörden var inte i närheten av tillräcklig. Bosnien-Hercegovina fick stå över finalen 1998. När landet kom tillbaka 1999 hade man en ny konstitution, en ny flagga och ett helt nytt team vid spakarna.



Alma Čardžić / Goodbye (Bosnien-Hercegovina 1997)
Delad 18:e plats av 25 bidrag i Dublin