Vinnare bland 20 kandidater blev den 21-åriga Chiara Siracusa som tidigare deltagit som körsångerska åt andra artister och som inte direkt såg ut att älska att stå i centrum. Hon hade en fin röst men sjöng platt och oengagerat. Hon såg dessutom hemskt obekväm ut på scenen och vågade knappt ens tittade upp på publiken efter att ha sjungit klart.
Hur skulle en så tillknäppt artist kunna klara sig i den internationella konkurrensen? Att låten var en slätstruken och trist liten ballad med patetisk text gjorde knappast något bättre.
Maltesisk tv verkade vara av samma åsikt och i årets förhandsvideo verkade de snarast försöka gömma sin sångerska bakom en massa andra element. I slutändan kändes det nästan som om man sett mer av det obligatoriska flygplanet från sponsrande Air Malta än av den utvalda artisten.
Förvåningen var stor i Birmingham då Chiara helt plötsligt började leverera. Med ny styling och ett helt nytt självförtroende såväl i blick som i röst visade hon sig med ens vara den stora, klassiska balladdrottning startfältet saknat (även om det knappast var någon brist på långsamma låtar).
Röstningen var snubblande nära att sluta i triumf. Inför den sista jurygruppen låg Malta och Israel på delad förstaplats och sensationen låg just runt hörnet innan Makedonien gav Chiara en nolla och knuffade ner henne till en tredjeplats.
Chiara sa själv att hon gråtit i flera timmar efter finalen av ren besvikelse men hon skulle tids nog komma tillbaka till tävlingen och lyckas ännu bättre.
Chiara / The One That I Love (Malta 1998)
3:e plats av 25 bidrag i Birmingham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar