Guildo hat euch lieb / Tyskland 1998

Allt sedan Nino de Angelos kraschlandning i Lausanne nio år tidigare hade Eurovision Song Contest varit en i det närmaste död tävling på den tyska marknaden. Även om det gjorts försök att gjuta nytt liv i tillställningen förblev publiken kall och likgiltig och vid sidan av den evige Ralph Siegel ville nästan ingen vara med. Det skulle behövas något som kunde skaka om tittarna rejält.

Den tyska uttagningen 1998 var just precis det. Hela tävlingens estetik byttes ut och kändes mer som en rockkonsert - eller möjligen som det gamla fenomenet Peter's Pop Show - än som en schlagerfestival och den tyska ikonen Nena var en av programledarna. Den allra viktigaste komponenten i mixen var ändå att man lyckats locka med två akter med trogna fans och som på sina egna sätt kändes fräscha och oväntade.

Duon Rosenstolz från Berlin hade i flera år varit stora i undergroundkretsar med sin blandning av pop, rock och chanson, och hade året innan lyckats ta sig in på den tyska albumlistan för första gången. Deras ballad "Herzenschöner" var stor och pampig och hade massiva stråkar i arrangemanget.

Guildo Horn hade börjat sin bana som lokalt fenomen i Trier, nära den luxemburgska gränsen. Den fiktive Guildo med sitt långa, otvättade hår älskade att sjunga klassisk tysk schlager, gärna iförd gräsliga kreationer, gärna med ett intensivt utspel. "Ich find Schlager toll" ("Jag tycker schlager är skoj") hade varit en mindre hit året innan. Nu hade han fått en vildsint schlagerparodi att tävla med, skriven av den omåttligt populäre komikern Stefan Raab under pseudonymen Alf Igel - ett tydligt skämt riktat mot landets än så länge ledande schlagerfantom.

Precis som förväntat blev uttagningen en tvekamp mellan dessa två, som fick i princip allt medieutrymme både före och efter finalen. Ralph Siegel deltog också med tre bidrag men varken "Kids", "Carneval" eller den på alla sätt uppseendeväckande "Can-Can" hade någon chans i omröstningen.

I slutändan blev det inte så mycket tvekamp som man skulle ha hoppats på. Guildo Horn fullkomligen pulvriserade motståndet i telefonomröstningen men Rosenstolz fick en rejäl knuff i karriären och blev snart en av Tysklands allra mest populära grupper.

Tillsammans med sin kompgrupp Die Ortopädische Strumpfe gav Guildo Horn järnet i Birmingham och hann på sina tre minuter inte bara förolämpa den goda smaken utan även spela koskälla, antasta programledarlegenden Katie Boyle och svinga sig upp i dekoren. Trots att all musik låg på band presenterades upphovsmannen Stefan Raab som dirigent och viftade vilt framför den brittiska orkestern som satt med armarna i kors.

De mer konservativa och humorlösa ESC-fansen - dit hörde jag utan tvekan i det här fallet - fruktade seger men i slutändan blev det "bara" en framskjuten placering, en stor framgång på den tyska marknaden och en ny vår för ESC på den tyska marknaden som ännu håller i sig, närmare tjugo år senare.



Guildo Horn / Guildo hat euch lieb (Tyskland 1998)
7:e plats av 25 bidrag i Birmingham