Non so che darei / Italien 1980

Det fina med att hela Italien helt och totalt struntade i om Eurovision Song Contest fanns eller inte var att Rai utan större ansträngning kunde få de allra största nationella stjärnorna att ställa upp utan risk att förlora ansiktet i händelse av ett misslyckande.

Vintern 1980 kunde man nog inte ha skakat fram ett hetare namn än Alan Sorrenti vars mjuka och ljusa sång gjort italienarna galna. Från början hade han ägnat sig åt lite tyngre, progressiv rock men bytte stil i mitten av 1970-talet och blandade upp sina melodier med tidstypiska discorytmer. "Figli delle stelle" blev en stor framgång 1977 och två år senare blev "Tu sei l'unica donna per me" hela årets mest sålda singel i Italien.

Alan Sorrenti var delvis uppvuxen i sin mammas hemland Wales och var synnerligen tvåspråkig och gjorde stor lycka även på den internationella marknaden med "All Day In Love" - en engelsk version av "Tu sei l'unica donna per me".

I Haag bjöd han på ännu mer falsettsång och ett visuellt läckert scenframträdande där han flankerades av två oändligt coola modelliknande körsångerskor med varsin gitarr de av allt att döma inte hade en aning om hur man skulle spela på. Trots att Alan misslyckades med att slå sig in bland de fem bästa blev även "Non so che darei" en stor hit - nästan lika stor som den föregående - men sedan började maskineriet att hacka och karriären tappade fart.

Ett par skandaler i privatlivet - en omskriven skilsmässa och ett åtal för innehav och säljande av droger - tog fokus från musiken och även om Alan Sorrenti än idag är verksam och produktiv kommer hans popularitet inte i närheten av den han hade i slutet av 1970-talet.



Alan Sorrenti / Non so che darei (Italien 1980)
6:e plats av 19 bidrag i Haag