Israeliska tv-bolaget IBA var mycket nöjda när de fick skicka Harel Skaat som sin representant till Oslo. Sedan han upptäckts genom Kokhad Nolav - israeliska Idol - ett par år tidigare hade han hört till landets mest populära artister med en snudd på fanatisk ung fanskara. Egentligen skulle Harel Skaat ha tävlat redan året innan i Moskva, men en juridisk konflikt mellan honom och skivbolaget Hed Arzi satte stopp för de planerna.
I en nationell final där han sjöng samtliga bidrag valde man ut "Milim" - en bombastisk ballad om saknad som kunde tolkas som en kärlekssång men som enligt Skaat själv handlade om tomrummet hans döda farfar lämnat efter sig.
Det här var det perfekta tillfället för Harel Skaat att bevisa sig som artist. Den första Idol-hysterin hade lagt sig, hans andra skiva hade sålt bra men inte i närheten av den första och de flesta kritiker tyckte att han var duktig men lite tråkig. "En ros utan törnen", hade han beskrivits som av en recensent.
Israel blev snabbt en tung favorit inför Oslofinalen men väl på plats gick ingenting så bra som det skulle. Harel sjöng inte alls lika bra som i den nationella finalen och tv-tittarna gjorde tummen ned. En ny regel gav jurygrupperna halva makten redan i semifinalen, vilket blev Israels smala lycka. I finalen kom "Milim" femma hos jurygrupperna men bara på nittonde plats i telefonomröstningen.
Kanske stängde det relativa misslyckandet en del dörrar - ett internationellt album inspelat i USA som det ryktades om före finalen såg aldrig dagens ljus - men det stora fokuset på Harel Skaat och hans person inspirerade honom att komma ut som gay ett par månader efter finalen.
2012 släppte han sitt tredje album och valdes till "Årets manliga artist" i Israel. Fortfarande muttrade kritikerna att han trots allt som hänt honom i karriären och privatlivet fortfarande sjunger återhållsamt, som om han försökte dölja något.
Harel Skaat / Milim (Israel 2010)
14:e plats av 25 bidrag (final) i Oslo
Det framträdandet och resultatet är för mig en gåta. Jag tyckte den gången - och tycker fortfarande, när jag lyssnar nu - att han sjöng så outhärdligt falskt att jag rös av obehag (både i semin och i finalen), och jag blev mycket förvånad över att han gick till final TROTS det. Och det tack vare jurygrupperna, vilket var ännu konstigare eftersom de borde begripa musik. Sjöng han rent just på genrepen när juryn satte poäng? Ignorerade juryn fullständigt falsksången? Eller var det inte alls någon falsksång i själva verket? :)
SvaraRadera(Det är framför allt i partiet 2:45-3:05 som det skär som allra mest ohyggligt i mina öron.)
Om jag minns rätt sjöng han ganska illa också på juryrepen. Gissar att juryn bestämde sig för att han var en Bra Artist och att de skulle ha överseende. En gång köper jag, men TVÅ gånger? Underligt.
Radera