Dessutom tog man ju inte bort något för någon. Om en artist hellre ville sjunga på sitt eget språk fanns ju den möjligheten kvar. Åtminstone i teorin.
När verkligheten kom emot visade det sig att flera tv-bolag mer eller mindre tvingade sina artister att välja engelska, då man trodde att det var det enda sättet att lyckas i tävlingen. Om artisten kände sig osäker på engelskan eller om något av låten gick förlorat i översättning verkade spela väldigt liten roll.
Island hörde till de länder som sjungit på engelska varje år sedan regeländringen. Inte sällan sjöngs bidragen i den nationella finalen på isländska och sedan fick vinnaren en engelsk version inför ESC. Lite underligt kan tyckas för ett bolag som enligt sin egen mediestrategi ska värna om det egna språket.
Nya vindar drog ändå in då Eyþór Ingi Gunnlaugsson stod som segrare i Söngvakeppnin 2013: han och låtskrivarna (däribland Örlygur Smári som tidigare skrivit för Island 2000, 2008 och 2010) meddelade raskt att de tänkte sjunga på eget språk i Malmö. För första gången någonsin spelades det inte ens in en engelskspråkig version av det isländska bidraget.
Eyþór Ingi var en 23-årig fiskarson från Dalvík på norra Island. Som 15-åring hade han spelat med i musikalen Oliver och hade sedan dess sjungit solo och i olika band, mest rock och progg.
Tävlingslåten var allt annat än rock och progg: en avskalad liten visa om den lilla människan som mitt i allt det stora bara kan häpna över livet och kanske hoppas att himlens portar någon dag ska öppnas för en. Lågmält och attraktivt bland de många stora gester och uttryck som ofta syns i ESC: balladen tog sig hela vägen till final, där publiken fick höra sång på isländska för första gången sedan 1997.
Eyþór Ingi var säkert nöjd med sin finalplats men hade en ännu större sak på lut: i juli samma år gifte han sig med sin flickvän som han varit ihop med i många år redan.
Eyþór Ingi Gunnlagsson / Ég á lif (Island 2013)
17:e plats av 26 bidrag (final) i Malmö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar