Im Wartesaal zum großen Glück / Västtyskland 1956

När den första upplagan av Eurovision Song Contest - ett namn som programmet ännu inte hade - avgjordes i Lugano den 24 maj 1956 hade det bara gått elva år och några veckor sedan andra världskriget tog slut. Europa kämpade hårt för att lära sig leva med detta enorma som ännu låg väldigt nära i backspegeln.

Att alla tiders första bidrag framfördes av en judisk artist var en händelse som såg ut som en tanke. Att den första sång som vann en tysk nationell final var framförd och skriven av en judisk sångare som överlevt förintelsen var än mer symboliskt.

Walter Andreas Schwartz föddes i Aschersleben 1913 och flyttade som 19-åring till Wien för att utbilda sig till skådespelare. Han lyckades ganska bra och fick roller runt om Tyskland under 1930-talet tills hans gamla hemland återkallade hans pass, gjorde honom rättslös och skickade hela hans familj till koncentrationslägren.

Av hela hans familj överlevde enbart Walter Andreas och tre av hans syskon. Han har själv berättat hur han överlevde tack vara att hans lägervakt var en gammal barndomsvän. Smaka lite på den meningen och vad den faktiskt betyder. Värt att notera är att det fanns ett koncentrationsläger även i sångarens barndomsstad Aschersleben.

När kriget tog slut och livet på något sätt förväntades fortsätta flyttade Walter Andreas Schwartz utomlands. Först jobbade han som översättare för BBC i London och bodde sedan några år i Paris innan han ändå flyttade tillbaka hem. Nästan. Aschersleben låg nu i DDR och Walter Andreas Schwartz bosatte sig i Västtyskland där han påbörjade en karriär som sångare och låtskrivare.

Att han ställde upp i den västtyska uttagningen till ESC var bara en slump: han sökte en chans att få sjunga i tv och så blev hans sång uppskattad. Han vann den tyska finalen och fick en stor hit med sitt egenhändigt skrivna bidrag. Karriärens största.

Lite underligt kan man tycka med tanke på att texten till "Im Wartesaal zum großen Glück" ("I den stora lyckans väntrum") var en riktig bredsida mot Förbundsrepubliken Tyskland och dess försök att förhålla sig till det oerhörda som hänt bara några år tidigare, som alla var på något sätt involverade i, det man på tyska kallade "Vergangenheitsbewältigung" - kampen att hantera det förflutna. En passage i texten handlar om hur man byggt väggar mot verkligheten eftersom man inte tycker så värst mycket om den.

Även i Lugano uppskattades Walter Andreas Schwartz och hans sång. Vinnaren Lys Assia nämnde den som en personlig favorit och trots att vi inte har resultatet - endast vinnaren offentliggjordes - ryktades det att Västtysklands första bidrag kommit på andra plats.

Walter Andreas Schwartz skrev över tvåhundra sånger men blev aldrig någon stor stjärna på den tyska musikhimlen. Istället blev han en framgångsrik författare och skådespelare, specialiserad på hörspel i radio samt som uppläsare av ljudböcker. Trots bristande stjärnstatus bjöds han in till den tyska finalen 1985 där varje bidrag presenterades av en tidigare tysk representant.

Walter Andreas Schwartz avled 1992 i Heidelberg, 78 år fyllda. Han gifte sig aldrig och sa i intervjuer att hans verk kändes som hans barn.

Förenta Nationerna har 2023 beslutat att studera förintelsens överlevare och lägga extra vikt vid deras liv efter kriget i projektet "Home and Belonging" samtidigt som högerextrema krafter på nytt vinner ny mark, inte minst i Europa.

Walter Andreas Schwartz / Im Wartesaal zum großen Glück (Västtyskland 1956)

Oplacerad av 14 bidrag i Lugano