Nu hade man dessutom vunnit ESC för fjärde gången på fem år - ett alldeles oerhört rekord. Trots att RTÉ alltid haft skral budget var det verkligen inte läge att tacka nej och avböja värdskapet. Irländare klarade det mesta, det ville man visa.
Den nationella finalen anordnades i Waterford - republikens äldsta stad - och i det lilla auditorium man valt rymdes ingen orkester. Nästan all musik låg på band - endast en stråksektion spelade på riktigt i direktsändningen.
Vinnare blev den rätt okände Marc Roberts - en 28-åring från Crossmolina som egentligen hette Seán Hegarty då han inte stod på scenen.
"Mysterious Woman" - skriven av John Farry med ett långt förflutet i olika band - var en typiskt inställsam irländsk schlagerballad med en ovanligt dum kärlekstext om en man som för ett ögonblick får se en vacker kvinna som han inte vet något om och som han aldrig talar med men som han vet att han för alltid ska älska hela sitt liv. Som ett första kapitel i den sämre sortens Harlekinroman, ungefär.
Själv föredrog jag tvåan "Suddenly" med Darren Holden, en rak och tydlig poplåt med betydligt mindre sirap i framtoningen.
I den snygga och högteknologiska final RTÉ bjöd på i Dublin framstod hemmalagets bidrag möjligen som lite väl gammaldags. Eller som något välbekant och lättidentifierat. Mer vågade och ambitiösa bidrag fick nöja sig med blygsamma placeringar medan Europas jurygrupper öste poäng över Marc Roberts. Efter att ha vunnit tävlingen sönder och samman var nog irländarna - och de flesta andra - nöjda med en andraplats.
Värt att notera är kanske att man nu lagt också stråkarna på band och inte alls använde den orkester som fanns på plats. Noel Kelehan - en av orkesterns varmaste förespråkare - lär inte ha varit helt nöjd och missade här sin sista chans att dirigera ett irländskt bidrag på hemmaplan.
"Mysterious Woman" blev en hit hemma på Irland och såväl Marc Roberts som Darren Holden har haft långa och framgångsrika karriärer, men under de kommande åren skulle RTÉ helt tappa greppet om den melodifestival de dominerat och slagit vinstrekord i. Efter 1997 har Irland inte placerat sig bland de fem bästa en enda gång.
Marc Roberts ställde upp i den irländska finalen på nytt 2008 där han än en gång blev tvåa - nu efter en skränig kalkon gjord av plast.
Marc Roberts / Mysterious Woman (Irland 1997)
2:a plats av 25 bidrag i Dublin
Irland har ändå varit bland de tio bästa fyra gånger efter 1997.
SvaraRaderaJa, det låter ju fjuttigt om man jämför med deras glansdagar.
Men för de flesta andra länder skulle det vara helt acceptabelt.
Irland drabbades ju hårt av att språkregeln slopades.
Men de har visat att de kan glänsa till ibland även idag.
Förresten så blev jag positivt överraskad av den här låten.
SvaraRaderaJag tyckte mig minnas den som tråkig och överskattad.
Precis som flera andra irländska bidrag från deras guldålder.
Fast nu blev jag mycket förtjust i "Mysterious Woman".
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet mer än många andra gör.
Därför framstår ju texten inte alls som "ovanligt dum" för mig.
Snarare tycker jag att den är vacker på ett bitterljuvt sätt.
Huvudpersonen kommer väl aldrig få veta vem den här kvinnan var.
Kanske skulle hon inte vara rätt person för honom trots allt.
Men han kommer att undra mycket länge, kanske resten av livet...
Det var nog så att det årets jurygrupper kände som jag.
Och så blev det här Irlands sista riktiga topp-bidrag sedan dess.
För nu stod hårdare tider för de gamla giganterna bakom hörnet.
Idag skulle nog den här finstämda balladen drunkna i mängden.
Men på den tiden hjälpte det ju att få sjunga på engelska...