Delta ville man för allt i världen göra och i den nationella finalen deltog åtta bidrag som vart och ett framfördes av två olika artister. När juryn valt den vinnande låten röstade de en gång till om vilken av de två artisterna som skulle skickas till London. Rudi Carrell slog ut Annie Palmen och fick sitt riktigt stora genombrott.
Rudolf Wijbrand Kesselaar hade sjungit inför publik redan som ung: hans far och farfar var båda verksamma inom showbiz och bägge använde artistnamnet Carrell som nu fick gå i arv till junior. Okänd var Rudi Carrell inte - han hade haft en egen tv-show redan året innan - men "Wat een geluk" ("Vilken tur") blev en riktig landsplåga och plötsligt var Rudi överallt.
I London kom han näst sist men som en historisk prototyp av Jahn Teigen i Paris 1978 skrattade Rudi Carrell glatt åt misslyckandet och etablerade sig som en ständigt leende entertainer.
Rättvisa skipades några år senare då även Annie Palmen fick sin chans att misslyckas i ESC. Det skulle ta ända fram till 1969 innan Nederländerna fick en framskjuten placering på nytt.
Med åren lyckades Rudi Carrell även etablera sig i Västtyskland där han blev ett tungt namn inom tv-världen och vars olika program hjälpt till att lansera en mängd nya ansikten. 1974 flyttade Carrell till Syke utanför Bremen där han bodde kvar fram till sin död 2006.
I hans födelsestad Alkmaar finns sedan 2007 en byst av Rudi Carrell, en av alla tiders största namn inom nederländsk underhållning.
Rudi Carrell / Wat een geluk (Nederländerna 1960)
12:e plats av 13 bidrag i London
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar