Det gamla regelverket - på plats sedan 1973 - sa att man fick spela in ett par instrument på band under förutsättning att de redovisades på scenen och spelades av samma person som också spelade på bandet. 1997 släppte man hästarna fria - nu fick alla lägga så mycket musik man bara önskade på tejp och ingen behövde använda orkestern alls. I Jerusalem 1999 genomfördes Eurovision Song Contest för första gången med enbart förinspelad musik.
Nu skulle alla bidrag för första gången låta precis som det var tänkt och ingens egna och speciella sound skulle förstöras av någon orkester i otakt. Riktigt så smidigt gick övergången ändå inte.
Turkiska TRT - som aldrig varit kända för sina framstående ljudtekniker - kom exempelvis till Jerusalem med ett alldeles för tunt backing track. Hur mycket man än höjde volymen i kontrollrummet lät det hela mjäkigt och svagt.
”Dön artik” (”Kom tillbaka”) var ändå en bra låt, en discofierad variant på ”Dinle” från 1997 om man så vill. Sångerskan Tuba Önal (som ibland skriver sitt förnamn Tuğba) hade både närvaro och en bra röst, men hennes kompgrupp Mistik framstod som lite väl klämmig i sina försök att kompensera för den tunna bakgrunden.
Turligt nog satt turkarna i Tyskland beredda med sina telefoner i högsta hugg. En tolva från Tyskland höjde låten åtskilliga placeringar men resultatet var ändå en besvikelse och Tuba blev aldrig någon stor stjärna. Istället har hon ägnat sig åt att vara körsångerska åt andra och att ge Disneyfigurer turkiska sångröster.
Lite roligt skulle det ha varit att se hur tvåan i den turkiska finalen hade klarat sig internationellt. Åtminstone vann den OGAE Second Chance Contest senare samma år.
Tuba Önal & Grup Mistik / Dön artik (Turkiet 1999)
16:e plats av 23 bidrag i Jerusalem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar