De svenskskrivna låtar som Azerbajdzjan för det mesta ställde upp med hade börjat framstå som alltmer osäkra kort. Borta var de dagar då landet alltid tycktes befinna sig i närheten av slutstriden och vissa år hade man till och med snubblat till på kvalgränsen.
För första gången sedan debuten i Belgrad 2008 kallade man in en inhemsk låtsnickare för att göra grovjobbet. Isa Melikov var inte bara en väletablerad låtskrivare utan även manager, producent och skivbolagsdirektör. "Skeletons" skrev han i samarbete med Sandra Bjurman - som bland annat skrivet landets vinnarlåt 2011 - så helt utan svensk inblandning var man inte.
Diana Hajiyeva hade studerat musik i London och bildat gruppen Dihaj som mest ägnade sig åt mörk och suggestiv elektronisk pop. För ovanlighetens skull fick en azerbajdzjansk artist hålla kvar sin egen stil även i ESC - låten passade henne som hand i handsken.
Dessutom byggde man upp ett spännande och utmanande scennummer för Dihaj att sätta tänderna i. Hon satt i något slags klassrum med klotter på väggarna i sällskap av en man som iförd ett hästhuvud står uppflugen på en stege. Snyggt och kittlande och överlag riktigt välsjunget.
Till mångas stor förvåning - min, exempelvis - räckte inte skådespelet särskilt långt i finalen och nu började det viskas om att Azerbajdzjan efter röstningsskandalen 2013 inte längre vågade byta till sig poäng i finalerna utan istället satsade all kraft på att ta sig vidare från semifinalerna.
Att låta en inhemsk låtskrivare skapa en låt som skulle passa för den utvalda artisten var inget strategi man byggde vidare på. 2018 var man tillbaka i gamla spår och då missade man för första gången att ta sig till final.
Dihaj / Skeletons (Azerbajdzjan 2017)
14:e plats av 26 bidrag (final) i Kiev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar