En sak som står alldeles glasklar är att det inte räcker att vara bra i Eurovision Song Contest, du måste också ha tur. Tur i startordningen, tur när du väljer ut din låt, tur med att eventuellt kunna fylla en lucka i startfältet. Har du tillräckligt mycket tur behöver du inte ens vara speciellt bra.
Belgien har av tradition varit ett av de länder som haft minst tur. En lång rad av mindre imponerande placeringar är vad de har att visa upp, trots att de belgiska låtarna för det mesta varit helt okej. Det största problemet har allt som oftast varit en alarmerande brist på tajming. Belgarna har verkligen inte haft fingret på pulsen, så att säga.
Det var nog inte många som trodde att vinnaren i 2016 års belgiska final skulle vara någon riktig raket heller. En glad men blek mellanmjölksvinnare ur ett okej men blekt startfält.
När SVT:s team bestämde startordningen gav de belgarna en riktig julklapp och lät Laura Tesoro sjunga sist i sin semifinal och det var precis vad som krävdes för att bitarna skulle falla på plats. Nu gjorde det inte så mycket att tonerna skvalpade lite hit eller dit, att låtens främsta tillgång vid sidan av Lauras glittrande humör var ett synnerligen oblygt lån av arrangemanget från Queen's "Another One Bites The Dust" eller att refrängen delvis var direkt dålig.
Istället framstod det belgiska paketet som lättbegripligt, bekant och tilltalande. I finalen visade den sig fungera lika bra som energisk öppningslåt. Juryn - som ju förväntas bestå av något slags experter - borde faktiskt ha sett igenom den svaga kompositionen men jag har full förståelse för att tittarna rycktes med.
Jag tycker fortfarande att låten är svag men att paketet fungerar. Och jag skulle aldrig sitta här och sura över att Flandern - som verkligen inte är bortskämda med framgångar - för omväxlings skull lyckas slå sig in bland de tio bästa.
Laura Tesoro / What's The Pressure? (Belgien 2016)
10:e plats av 26 bidrag (final) i Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar