Après toi / Luxemburg 1972

"L'amour est bleu" var bara början på den unga Vickys nya och betydligt mer anspråksfulla repertoar. I samma anda som exempelvis Mary Roos och Katja Ebstein spelade hon in låtar som tilltalade den traditionella schlagerpubliken samtidigt som de krävde aningens mer av sina lyssnare. Intellektuell mainstream om man så vill, kraftigt inspirerad av det sena 1960-talets singer/songwriter-tradition.

Hennes album var påkostade och genomarbetade produktioner som fann en viss publik utan att rusa upp på hitlistorna, producerade och delvis skrivna av pappa Leo Leandros. Från och med 1971 lade även Vicky till Leandros i sitt artistnamn för att signalera att hon numer var en vuxen artist.

Året efter kom chansen som skulle förändra Vickys karriär i grunden då RTL än en gång frågade om hon kunde tänka sig att tävla för deras räkning i ESC. Allt det kantiga och osäkra hon fortfarande haft i sin framtoning i Wien fem år tidigare var borta med vinden och ersatt med ett fullt utblommat artisteri.

När hon framträdde näst sist av arton deltagare i Edinburgh borde det ha stått klart för de flesta att kvaliteten växlade upp flera grader helt plötsligt, men de flesta på plats tippade seger för Storbritanniens New Seekers istället.

"Après toi" är den enda av Luxemburgs fem vinnarlåtar som inte är producerad i Frankrike utan är en rent tysk produkt. Det har ryktats att den först skickades in - och ratades - i den västtyska finalen innan RTL plockade in den, något Vicky och hennes kompositörer många gånger förnekat.

I vilket fall är min gissning att den krävde text på franska för att komma helt till sin rätt. Både den engelska och den tyska texten handlar obegripligt nog om evig lycka och kärlek medan den franska texten är så vansinnigt uppgiven, olycklig och självutplånande som en text bara kan vara. Svärtan och smärtan i kombination med Vickys utspel och närvaro är vad som gör låten till en vinnare.

Segern öppnade alla dörrar och gav Vicky en helt ny publik och de närmsta åren blev hon en av den västtyska marknadens bäst säljande artister med sin mer krävande repertoar. Däremot var hon tvungen att göra en musikalisk utflykt och spela in den mer schlagerbetonade "Theo, wir fahr'n nach Lodz" för att få karriärens enda singeletta 1974.

Idag spelar Vicky Leandros fortfarande in skivor som säljer i stora mängder: inalles har hon sålt drygt femtiofem miljoner skivor världen runt. 2006 bestämde hon sig för att försöka nå ESC en tredje gång då hon ställde upp i den tyska finalen med den egenhändigt skrivna - och snudd på chockerande slätstrukna - "Don't Break My Heart" som till all lycka inte vann. Ibland känns det så mycket bättre när ens gamla hjältar håller sig borta och får behålla äran och värdigheten intakta.



Vicky Leandros / Après toi (Luxemburg 1972)
1:a plats av 18 bidrag i Edinburgh