6 juni 2017

Amar pelos dois / Portugal 2017

Efter 48 fruktlösa försök i Eurovision Song Contest tog det portugisiska tv-bolaget RTP en timeout och drog sig ur finalen i Stockholm 2016. Officiellt hette det att man var tvungen att se över sitt deltagande och försöka tänka ut ett bättre sätt att välja ut sina bidrag.

Häpnadsväckande nog verkade man inte ha förändrat någonting alls när man hoppade på tåget på nytt. Istället anordnade man än en gång samma gamla nationella final - Festival da Canção - utan några större förändringar. Allt man gjort var att man nu bjudit in etablerade låtskrivare som fått fria händer att skriva vad de ville för den artist de själva valt ut.

Luísa Sobral hade kommit trea i Idol som 16-åring, men lämnade snabbt popsvängen för att istället utbilda sig grundligt och senare skapa sig en karriär som en av landets ledande jazzmusiker. När hon ombads skriva en låt tänkte hon direkt på sin lillebror Salvador och skapade en tidlös och melodisk sång specifikt för hans röst.

De portugisiska tv-tittarna gav sin toppoäng till popera-trion Viva la Diva, men med hjälp av de professionella jurygrupperna blev det seger för syskonen Sobral. Direkt efter den nationella finalen började det gå svallvågor bland fans och vadslagningsbyråer: hade den blinda hönan Portugal slutligen funnit ett korn?

Snart nog började all rapportering handla om Salvador Sobrals hälsa och den svåra hjärtsjukdom som på sikt skulle kräva en transplantation. Trots att artisten själv i det längsta försökt hålla sin tillstånd hemligt anklagades Portugal från vissa håll för att slå mynt av hans sjukdom.

För att underlätta för Salvador gav EBU ett specialtillstånd till RTP: Luísa sjöng på samtliga repetitioner utom genrepen och om artistens hälsa så krävde hade man rätt att låta systern sjunga också i finalen, men det var aldrig aktuellt.

Efter att Italiens bidrag varit storfavorit ända sedan det valts ut i februari seglade Portugal under repetitionerna förbi italienarna i vadslagningen. I finalen plockade Salvador Sobral hem överlägset flest poäng från såväl jury som tittare och de portugisiska kommentatorerna kunde knappt tro sina ögon efter att man rott hem segern på det fyrtionionde försöket.

Salvador Sobral lyckades dra på sig en del vrede efter sin seger, då han sa att alltför lite musik i världen kommer från hjärtat och att alltför mycket musik är utbytbar och kalkylerad. Flera av hans mottävlare verkar ha tagit kommentaren högst personligt, men knappast skulle det skada om fler bidrag i tävlingen var mer originella än de var 2017.

Mest av allt kan man kanske glädjas åt att Portugal slutligen vann med precis den typ av låt de oftast tävlat med genom åren: personlig, egen, speciell. I och med segern hade slutligen samtliga länder som debuterat i ESC under de första, svartvita åren vunnit minst en gång.

Bara ett par dagar efter segern meddelade RTP att nästa års final ska hållas i Lissabon.



Salvador Sobral / Amar pelos dois (Portugal 2017)
1:a plats av 26 bidrag (final) i Kiev

1 kommentar:

  1. Jag satt mig ner och började precis kommentera Sloveniens bidrag 2010 och tänkte till mig själv; "Varför ska jag just skriva om den här låten och om varför den kom nästsist och mina tankar osv...?". "Varför ska jag lägga ner min tid på att kommentera en usel låt när jag kan berätta och dela med mig om mina tankar om en av de bästa kompositionerna i den här tävlingens historia?


    Jo. Jag ändrade mig. Såklart! Låt gå att man är lite eftertänksam.
    Amor Pelos Dois är en av de mest välskrivna, berättigande låtframställningar som den här tävlingen har fått skåda. Luisa Sobral, låtskrivaren och Salvadors kloka syster bakom underverket bevisade att genom att hålla låtskrivandet och artisteriet simpelt och lågsinnat ger ibland ett kraftigt motstånd och ett tryck framåt för det mest komplexa och sofistikerande verk som kan framställas. Amor Pelos Dois är ett lysande exempel på det.


    Portugisiska är ett av Europas vackraste, mest sångbara språk. Man skulle kunna säga att det låter som att man har tagit spanskan och låtit den marinera sig ihop med ryskan, så har de får ge smak till varann. Jag älskar det! Portugisiska är spanska i grunden men samtidigt de här sj, ch-ljuden som den rena spanskan inte riktigt har. Det är både kantigt, mjukt och flödande på samma gång. Man kan skriva fantastiska texter på detta språk, om man bara har kompetensen och erfarenheten såklart. I Galicien där jag har rötter ifrån så talar man galiciska som är en syster till portugisiskan som även innehåller och blandar in lite av de här fylliga, flytande bågarna och längderna i språket. Det är som honung sipprande ner i öronen och som sedan lägger sig där varmt och mjukt. Ljuvligt att lyssna på.

    Det är en så ren, gediget och moget tillverkad sång med en sådan underbar text och Salvador själv som under samma kväll som finalen gick ut med att det här var en vinst för musiken och världen bara producerar och utmålar snabbmatsmusik. Det finns ändå en liten poäng i hans utlåtande, det handlar bara om att ta det med en nypa salt och nu har den här mannen spenderat sin sommar i Spanien och har i spansk tv-show gått ut med att kvalitativ musik är en sådan liten detalj av tävlingen. Det är inte fel på vad som kommer ut ur hans munn men det finns definitivt andra detaljer och tilldrag som adderas in som gör att man som musiknörd också tokälskar den här tv-tävlingen.

    Jag kan idag tycka att det är skrattretande att Eurovision Song Contest går från en sådan här självskriven, välförtjänt segrare till den kacklande överdistinkta Toy från Israel som nu bara om några månader ska hålla tävlingen och stå värdar efter Portugal. Men såklart håller jag tummarna för ett explosivt och spännande år där, 2019!

    SvaraRadera