Uno per tutte / Italien 1963

Kunde man tänka sig att det finns en förklaring till att den italienska publiken aldrig blev lika förtjust i ESC som tittarna blev på andra håll i Europa? Kunde förklaringen i så fall bero på att italienarna år efter år skickade sina största stjärnor, och att dessa nästan helt regelmässigt fick storstryk och halvdana placeringar i de internationella finalerna?

Domenico Modugno hade fått okej placeringar 1958 och 1959, liksom Betty Curtis 1961, men poängutdelningen stod inte alls i proportion till hur stora hits samma låtar skulle bli efteråt och inte bara hemma i Italien. Juryn verkade nästan hålla tillbaka de italienska stjärnorna med flit.

Kanske hade smaken slutligen hunnit ikapp européerna 1963, då trenden verkade vända. Att Emilio Pericoli var en charmig och skicklig artist som förstod att sätta sina vackra blickar rakt i kameran gjorde säkert också sitt till.

"Uno per tutte" ("En för alla") var en lättsam och struttig liten låt med en text som är milt sagt sexistisk, om en kille som inte kan motstå alla vackra flickor och flirtar med dem alla på en gång. Det borde ha framstått som lite sliskigt redan då, men ett charmerande framförande gjorde sitt till för att få publiken att förlåta.

För första gången sedan 1958 slog sig Italien - Europas då trendigaste schlagerland - in bland de tre bästa och de närmsta åren skulle det fortsätta att gå bättre än vanligt.

Emilio Pericoli blev underligt nog aldrig någon av de största inom italiensk musik men förblev aktiv - bland annat i vokalgruppen Marc 4 - ända fram till sin död i april 2013. Vid sin bortgång var han 85 år gammal.



Emilio Pericoli / Uno per tutte (Italien 1963)
3:e plats av 16 bidrag i London