Det skulle man aldrig ha anat om all musik man konsumerade kom från Eurovision Song Contest. Underhållningsavdelningen på BBC hade stenhårt bitit sig fast vid att ESC var ett familjeprogram där den nya ungdomsmusiken knappast behövde representeras.
Men efter att France Gall vunnit 1965 och det brittiska bidraget i Luxemburg 1966 framstått som direkt mossigt och vansinnigt otidsenligt vände vinden. Kanske skulle man skicka en popstjärna ändå? Var skulle man hitta en popstjärna som ville göra jobbet.
Sandie Shaw hade verkligen ingen lust. Trots att hon bara var tjugo hade hon varit en stor stjärna redan i tre år efter att ha slagit igenom med hits som "There's Always Something There To Remind Me" eller "Girl Don't Come". Hon var också populär runt omkring i Europa efter att ha spelat in sina hits på olika språk.
Hon var också känd för att uppträda barfota på scenen. De flesta uppfattade det som en gimmick men sångerskan var närsynt - och fullständigt ovillig att ha glasögon på sig offentligt - och ville inte riskera att snubbla på alla kablar på scengolvet.
Till en början vägrade hon ställa upp i ESC men dessvärre var hennes eget förhandlingsläge svagt.
Hennes manager Eve Taylor - som hittat på namnet Sandie Shaw, hennes riktiga namn var Sandra Ann Goodrich - ville göra Sandie till en mer familjevänlig artist och såg ESC som ett steg i rätt riktning. Dessutom hade Sandie en stor skandal i bagaget som riskerade att ödelägga hela karriären.
"Swinging London" var nämligen mest en idé eller en bubbla som endast ett fåtal människor befann sig i. Det brittiska samhället var fortfarande högst konservativt på nästan alla plan och när det avslöjades att den då ännu tonåriga Sandie hade en affär med en gift man vädrade tidningarna blod. Ärendet hamnade i rätten där sångerskan stämplades som en korkad vamp som förstört ett lyckligt äktenskap.
Att tävla i ESC blev ett sätt att blanda bort korten och Sandie framförde fem potentiella bidrag i tv som tittarna sedan fick rösta på. Det visade sig att allmänhetens smak skilde sig ganska stort från popstjärnans och till Sandies förfäran vann den låt hon gillade i särklass minst av de fem kandidaterna.
"Puppet On A String" var skriven av Bill Martin och Phil Coulter i ett försök att härma hur de tyckte att musiken lät på kontinenten. Sandie tyckte låten lät som ett gökur och hade en unken och sexistisk text, men hela Europa visade sig redo att svälja betet.
I Wien vann Sandie Shaw en jordskredsseger - Storbritanniens första i ESC - och singeln blev en monumental framgång. Enligt vissa källor är "Puppet On A String" den globalt mest sålda singeln av en brittisk sångerska någonsin men sådant är svårt att verifiera. Karriären var räddad av en låt hon själv hatade av hela sitt hjärta.
Värt att notera är att Sandie Shaw var en stor stjärna - en av de största som ställt upp - som förmodligen hade vunnit oavsett vilken låt hon tävlat med av de fem från den nationella finalen. Tvåan "Tell The Boys" hade exempelvis varit ett bättre exempel på hur popmusik faktiskt lät 1967.
Många år senare mjuknade Sandie Shaw och framhöll i flera intervjuer att hon verkligen inte hatade ESC som tävling och att hon var stolt över att vara en vinnare. 2007 spelade hon in en helt ny version av sin tävlingslåt, en version hon sade sig älska lika mycket som hon hatat den gamla.
"Puppet On A String" blev den verkliga starten på Storbritanniens storhetstid som stormakt i ESC men lämnade ett tveksamt arv efter sig där en gigant inom showbiz väljer att skicka "eurovisionsmusik" till ESC istället för den pop de samtidigt erövrar världen med. År efter år skickade man heta artister som utrustades med låtar de själva ogillade.
Här lades grunden till den avgrund som idag finns mellan ESC och "riktig musik" och som leder till att Storbritannien misslyckas i ESC år efter år. Kanske är det bara bättre att vara sig själv istället?
Sandie Shaw / Puppet On A String (Storbritannien 1967)
1:a plats av 17 bidrag i Wien
Intressant läsning.
SvaraRaderaJag har inte vetat förr varför Sandie uppträdde barfota.