Nu fungerade formulan allt sämre. En ny lag öppnade upp det franska FM-bandet för konkurrens och ESC fungerade allt sämre som språngbräda för hitlåtar. Varken bidragen 1986 eller 1988 hade blivit några större framgångar trots framskjutna placeringar och felsteget 1987 ledde Plastic Bertrand till att ge upp sin artistkarriär.
I ett djärvt drag beslöt man därför att öppna upp för att låta sig representeras av inhemsk talang, något Luxemburg bara gjort vid fem tillfällen tidigare.
Det låter kanske väl bombastiskt att kalla Park Café en supergrupp men paret Gast Waltzing och Maggie Parke hade gjort ett rejält avtryck på det lokala kulturutbudet.
Amerikanska Maggie Parke hade kommit till Luxemburg för att hjälpa till att arrangera en lokal musikfestival då hon mötte Gast Waltzing och tycke uppstod. Han undervisade i trumpet vid Luxemburgs konservatorium där han 1986 grundat en fakultet för jazzmusik.
Maggie hade aldrig sjungit tidigare men blev snabbt frontfigur i Parc Café som 1987 gjorde stor succé vid en stor utomhuskonsert i Luxemburg City och bandet skrev kontrakt med ett stort skivbolag. Två år senare bytte man ut ett par medlemmar, ändrade stavningen på bandnamnet en aning och fick chansen att tävla vid ESC i Lausanne.
I en nationell final framförde Park Café tre potentiella bidrag - alla tre med fransk text - innan tittarna fick telefonrösta fram sin vinnare. "Monsieur" handlade lustigt nog om Toonland - den plats där alla tecknade figurer bor och där handlingen i filmen "Vem satte dit Roger Rabbit" utspelar sig.
Park Café gjorde ett jazzigt och svalt bakåtlutat intryck i Lausanne men en jury som med åren mest premierat låtar som passar in i schlagermallen skulle aldrig rösta på ett bidrag i den här stilen. Åtta poäng blev det till slut men som Gast Waltzing sagt i den nationella finalen var det viktiga att få visa upp vad som görs i ett litet land som Luxemburg.
Park Café lades några år senare på is då Gast Waltzing och Maggie Parke helt enkelt inte hade tid längre. Resten av medlemmarna kallade sig då istället Kontinent och spelade bakom Marion Welter i Malmö 1992.
Idag sjunger Maggie Parke ännu och har också gjort sitt ett namn som fotograf. Gast Waltzing har skrivit musik till film och tv och har jobbat med flera internationella storheter. 2016 vann han en Grammy för det album han arrangerat och dirigerat för Angélique Kidjo och Luxemburgs symfoniorkester. Han driver också ett eget skivbolag tillsammans med Maggie Parke.
Samma år som Park Café floppade i Lausanne skrev Gast Waltzing musiken till "A Wopbibaloobop a LopBamBoom" - en lokal filmklassiker - där man bland andra kan se Desirée Nosbusch - alla tiders yngsta programledare för ESC - i en av rollerna.
Park Café / Monsieur (Luxemburg 1989)
20:e plats av 22 bidrag i Lausanne
Jag gillar att Luxemburg försökte sig på något annorlunda.
SvaraRaderaOch det är mycket intressant att låten handlar om "Roger Rabbit".
Men jag tror att låten var för sval för jurymedlemmarnas smak.
Synd...
Men det var en nyhet för mig att Park Café sedan blev Kontinent.
Fast det är väl så att lilla Luxemburg inte har så många musiker.
Men det här med att RTL bara ville skicka radiohits till ESC?
Det är mycket svårt att märka det från deras bidrag på 80-talet.
Ja, det blev ju med två undantag bra placeringar i tävlingen.
Men det var tunnsått med låtar med kommersiell potential.
Nu tycker jag väl inte att alla låtar i ESC måste ha det heller.
Tvärtom tycker jag att det är bra att det är mer mångfald än så.
Men jag tror att RTL bara lyckades inom ett område här...
Inte radiohits i dagens bemärkelse men då som nu kunde radiokanaler gå in som samarbetspartners i lanseringen av en låt och då fick stationen ofta sin logo tryckt på skivomslaget. Om låten fick genomslag fick kanalen synlighet varje gång någon köpte skivan eller såg den framställd någonstans. Ett slags visitkort för kanalen. För RTL räckte det att det stod "Luxembourg" på skivan för att tankarna hos den franska publiken skulle gå till dem.
Radera