16 maj 2021

Love Games / Storbritannien 1984

Intresset för att skriva bidrag till den brittiska uttagningen blev lägre och lägre för varje år och till slut fanns det bara en liten klunga etablerade låtskrivare kvar som fortsatte försöka. Paul Michael Curtis hörde till de mest hängivna.

Han hade vunnit redan på första försöket då han skrev låten The Shadows tävlade med i Stockholm 1975 och sedan fortsatte han att skicka in bidrag för allt vad tygen höll. 1982 hade han skrivit tre av åtta bidrag i den nationella finalen, 1984 hade han skrivit hälften av startfältet.

Det gick ganska bra för hans artister, såväl i som utanför tävlingen: Sinitta skulle få stora hits de kommande åren medan David Ian i gruppen First Division skulle bli en framstående teaterproducent. Men en annan av hans låtar skulle ta hem hela spelet.

Vann gjorde Belle and the Devotions - en uppseendeväckande trio som egentligen inte var en trio alls. Kit Rolfe hade släppt två singlar under namnet 1983 och nu adderade man körsångerskorna Laura James och Linda Sofield för att skapa ett färgsprakande visuellt paket. 

Att kalla James och Sofield körsångerskor vore också rätt generöst då deras mikrofoner inte alls var påslagna och all körsång sköttes av en trio som aldrig syntes i bild. Det skapade en liten skandal och när brittiskorna sjungit klart i Luxemburg buade delar av publiken åt dem. Buandet kan också ha hängt ihop med ett gäng engelska fotbollshuliganer som slagit värdstaden sönder och samman efter en landskamp några månader tidigare. 

Trots det favoritskap Storbritannien alltid hade slog inte låten alls an hos juryn och fick inte en enda tolva. Precis som året innan hade bara tre länder Storbritannien bland de tre bästa - ett riktigt underbetyg för Europas självklara centrum för underhållning.

Värt att notera är också att åtskilliga bedömare jämförde dem med The Supremes som om det skulle ha varit en dålig sak. Tiden verkade inte riktigt mogen för en 60-talsrevival men redan året därpå skulle norska Bobbysocks få med sig juryn på sin nostalgitripp.

Att vara en undanskymd körsångare var ingenting Kit Rolfe själv var obekant med: hon hade gjort just det jobbet bakom Sweet Dreams i München 1983 och skulle göra det på nytt bakom Samantha Janus i Rom 1991.


Belle and the Devotions / Love Games (Storbritannien 1984)
7:e plats av 19 bidrag i Luxemburg

5 kommentarer:

  1. Det var en av de sämsta från Storbritannien på 80-talet, tyvärr.
    Typiskt nog lyckades de ändå komma på 7:e plats.

    SvaraRadera
  2. Do you know how the new 2020 rule of prerecorded backing vocals would have been interpreted in 1984? Had it been OK for two thirds of Belle and the Devotions to open their mouths to the backing tape?

    SvaraRadera
    Svar
    1. That is very much up for debate, I’d say. In the first semi of 2020, you can in some cases hear the voice of the lead vocalist on the backing tape. That shouldn’t be allowed but someone let it pass. But in 2020, it is perfectly fine for someone to mime to someone else’s voice.
      All of the singing for Love Games was done live in 1984, just not by the people posing as vocalists.

      Radera
    2. That happened in the second semi as well, if my ears can be trusted. The dividing line between "lead vocals" and "backing vocals" is very fine if there is one at all, the Jon Henrik Fjällgren entry from Melodifestivalen 2015 is a good example of that.

      Radera
    3. The rules for 2021 state that all vocals can be on tape except the lead vocals as well as any voices that double the lead vocals. Clearly not all countries abide by that rule.

      Radera