Den första ESC-uttagningen i det stora, återförenade Tyskland förlades symboliskt nog till Berlin och hölls i det berömda Friedrichstadtpalast, där bland annat "Ein Kessel Buntes" - DDR:s största och mest uppskattade tv-underhållning - spelades in.
De två senaste åren hade man använt telefonomröstning i de tyska finalerna, men tekniken hade kritiserats båda gångerna. Nu hävdade man att det östtyska telefonnätet inte klarade av belastningen och man lät istället tusen statistiskt utvalda tittare agera jury.
I ett relativt starkt startfält stod Cindy Berger (Västtyskland 1974) än en gång som storfavorit men när den statistiska juryns resultat ropades ut hade "Nie allein" bara kommit på sjunde plats. Publiken i Friedrichstadtpalast buade.
Buandet nådde stormstyrka då vinnaren visade sig vara gruppen Atlantis 2000, som slitit hårt med att sjunga rent utan att riktigt lyckas. Många måste ha frågat sig hur de röstande tittarna egentligen valts ut och hur representativa de faktiskt var för publiken i stort.
I förhandsvideon fick man lägga på nytt ljud istället för livesången. Gruppen var bildad runt bröderna Alfons, Herman och Clemes Weindorf och hade bildats enkom för den här låtens skull.
Publiken på plats hade helt rätt: vinnarlåten tog sig aldrig in på den tyska topplistan och i Rom - där Herman Weindorf dirigerade istället för att sjunga - blev det flopp, även om gruppmedlemmarna sjöng bättre där. Atlantis 2000 gav bara ut en enda singel och upplöstes snart därefter.
Fiaskot i Berlin verkar ha fått tysk tv att tappa tråden och efter ett framgångsrikt 1980-tal skulle framgångarna bli sällsynta de närmsta åren.
Atlantis 2000 / Dieser Traum darf niemals sterben (Tyskland 1991)
18:e plats av 22 bidrag i Rom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar