Rock 'n' Roll Kids / Irland 1994

När Irland vunnit två år i rad - 1992 och 1993 - förväntade sig de flesta att den fattiga irländska televisionen artigt skulle be att få slippa värdskapet och att något av de mer resursstarka länderna skulle ta över.

Så hade det gått varje gång det blivit hemmaseger tidigare och alla gånger utom en var det Storbritannien och BBC som tagit över arrangemanget. Kanske tog den irländska stoltheten över eller kanske kändes tanken på att den gamla arvfienden skulle få arrangera "deras" tävling otänkbar, men RTÉ överraskade världen och meddelade att man minsann skulle hålla tävlingen två år i rad. Det hade inget annat land gjort förut.

ESC flyttade tillbaka till Dublin och hölls i The Point Theatre - en gammal tågstation i Dublins hamn som byggts om till en modern och mångsidig arena. Irländarna satsade hårt på att göra en stor och spektakulär show och kvällens pausprogram Riverdance skulle göra en enorm succé och få ett eget liv långt efter tävlingen.

Det egna bidraget var varken storslaget eller spektakulärt utan var istället en högst avskalad och melankolisk liten visa om hur de vilda och frihetsälskande ungdomarna växer upp och blir precis som alla andra istället. Paul Harrington och Charlie McGettigan framförde sin sång till enbart eget flygel- och gitarrkomp och blev den första låten sedan Italien 1966 som framförts utan varken orkester eller förinspelad musik.

Juryn trillade nästan omkull av lycka och poängen smattrade in. Irland pulvriserade det tidigare poängrekordet och blev det första bidraget någonsin som fick mer än 200 poäng. Dessutom var man nära att slå rekordet för största segermarginal: Nicoles marginal 1982 var en enda poäng större.

Inget annat land hade heller vunnit tävlingen tre år i rad och nu tvekade inte RTÉ länge. Självklart skulle Irland stå värd tre år i rad och ett år senare var hela cirkusen tillbaka i The Point på nytt.



Paul Harrington & Charlie McGettigan / Rock'n'roll Kids (Irland 1994)
1:a plats av 25 bidrag i Dublin