Islands minimelodifestival 1994 hade inte varit någon större succé varken hos presskåren eller hos tittarna, och när vinnarlåten togs emot ljummet av Europa gjorde RÚV det enda rätta och lade ner hela tävlingen. Istället skulle de själva välja ut ett passande bidrag internt.
Björgvin Halldórsson var i sanning rutinerad och mångsidig nog för uppgiften. Som 18-åring hade han korats till Årets popstjärna hemma på Island och hade sedan sjungit i ett antal band i olika genrer. Inte minst var han älskad för ett antal julskivor där han bland annat sjöng duett med sin dotter Svala.
Låten man fastnat för var dessvärre inte så särskilt spännande - ett habilt stycke vit soulballad där en lätt gospelinspirerad kör höjer temperaturen på slutet. Oklanderligt men redan på en andra lyssning lite väl ointressant. Island fick sina flesta poäng från Norden och det kulturellt besläktade Irland och fick nöja sig med en ganska blek placering.
Bo Halldórssons karriär haltade inte det minsta efter Dublin - han hade ju bevars sjungit helt prickfritt - och är en aktiv artist än idag även om han gör andra saker vid sidan av att uppträda. 2011 tilldelades han riddargraden av den Isländska falkordern för sina insatser för isländsk populärkultur.
2017 representerarade hans dotter Svala Björvinsdóttir Island vid Eurovision Song Contest i Kiev.
Bo Halldórsson / Núna (Island 1995)
15:e plats av 23 bidrag i Dublin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar