Om vinnarlåten var tillräckligt stark för att bryta ned språkbarriären på hemmaplan var den kanske tillräckligt övertygande också för att övertyga hela Europa?
Ett litet problem var förstås att den vinnande gruppen Pepel in kri ("Aska och blod") var lite onödigt stor och hade hela tolv medlemmar - dubbelt fler än vad som var tillåtet vid ESC. Tack vare sponsorer fick hela gänget hänga med till Stockholm även om halva landslaget fick sitta vid sidan av scenen och tittar på.
Då reglerna tillät deltagarna att fritt välja sångspråk sjöng man "Dan ljubezni" ("En dag av kärlek") på engelska under den generalrepetition jurygrupperna lyssnade på men sjöng på slovenska i direktsändning. I tävlingen kallade man sig Ashes and Blood, kanske för att underlätta för de andra ländernas kommentatorer.
Än en en gång blev poängutdelningen snål och reaktionen hemma i Jugoslavien var bestört. Vad var poängen med att delta i en tävling där man aldrig hade en ärlig chans att hävda sig? När det blev flopp även året efter hoppade JRT av tävlingen och stannade hemma i flera år.
"Dan ljubezni" släpptes ändå på skiva i ett par länder och Pepel in kri skulle bli ett långlivat fenomen även om gruppens sammansättning aldrig var särskilt stabil och medlemmar kom och gick som det passade dem.
När ESC avgjordes i Zagreb 1990 kom italienske Toto Cutugno till start utan en egen kör. Han hyrde in delar av Pepel in kri - de flesta i hans kör hade varit med på scenen också i Stockholm femton år tidigare - och nu blev det seger.
Det var fjärde och - skulle det visa sig - sista gången Jugoslavien tävlade med ett bidrag på slovenska. TV Ljubljana fick allt svårare att hävda sig i de jugoslaviska finalerna, där taktikröstning skulle bli alltmer vanligt under 1980-talet. Det skulle ta ändå till 1993 och Sloveniens debut som självständigt land innan sång på slovenska hördes på nytt i Eurovision Song Contest.
Ashes and Blood / Dan ljubezni (Jugoslavien 1975)
Delad 13:e plats av 19 bidrag i Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar