When The Music Dies / Azerbajdzjan 2012

Det var ett ganska bra startfält Europa hade bullat upp med inför 2012. Många intressanta låtar, en spännande mångfald av artister och en hel del underhållande och spektakulära scenframträdanden. Och trots det talade nästan ingen om musiken. I Baku handlade allting om politik.

Det oljerika men auktoritära Azerbajdzjan hade pumpat in osannolika mängder pengar i sitt värdskap och hade på rekordfart byggt en helt ny arena i skuggan av den jättelika flaggstång som fram till 2011 varit världens högsta.

Flera bostadshus utrymdes och demolerades för att ge plats åt den nya arenan och organisationer som redan tidigare kritiserat Azerbajdzjan för bristande mänskliga rättigheter fick ännu mer att rapportera om. EBU:s ledning borde verkligen haft anledning att skruva på sig.

Själv var jag i Baku som Svenska Yles reporter och fick prata politik flera gånger om dagen i min övervakade mobiltelefon. Samtliga ackrediterade journalister fick lokala SIM-kort av telekombolaget Azercell som frikostigt lämnade ut information till landets säkerhetspolis. Den som försökte ringa med andra abonnemang drabbades av störningar.

Den splitternya arenan visade sig vara ett riktigt fuskbygge som mer eller mindre föll i bitar inför våra ögon. I kommentatorernas korridor många trappor upp under taket slutade toaletterna att fungera alltmer under repetitionstiden. Enligt den tyska byggfirmans hemsida var arenan ännu under uppförande och inte godkänd för användande då finalen hölls.

Hemmalagets bidrag var i vanlig ordning skrivet av svenskar och framfördes av Sabina Babyeva utrustad med en högteknologisk klänning dränkt i uppseendeväckande projicerade mönster. 

Ingen stor förhandsfavorit men på finaldagen hade en kaxig taxichaufför sagt till en journalistkollega att Azerbajdzjan skulle vinna på nytt. Det hade presidenten lovat att ordna med sin stora plånbok, "precis som året innan".

Till all lycka räckte inte budget till mer än en fjärdeplats. Året efter skulle litauiska och svenska tidningar tillsammans kunna belägga att Azerbajdzjan varje år satsade stora pengar på att svänga små länders telefonomröstningar i ESC.

Dagarna i Baku var intressanta på många sätt men all politik var utmattande. Inför finalen skrev jag en krönika jag ännu är väldigt nöjd med om varför vi behöver vår europeiska schlagerfestival och varför den inte får kapas av politiska intressen. Varför min bild är upp och ned i artikeln förblir ett av livets stora mysterier.

Sabina Babyeva / When The Music Dies (Azerbajdzjan 2012)

4:e plats av 26 bidrag (final) i Baku