Sett i backspegeln var resultatet av A Song for Europe 1963 uppseendeväckande. Ronnie Carroll vann för andra året i rad och är än i denna dag den enda artist som representerat Storbritannien två år i rad.
Han var född i Belfast som Ronald Cleghorn och hade fått sin första hit 1956 med en version av "Walk Hand In Hand". Efter det skulle det bli tunt med skivframgångarna, men Ronnie ploppade upp här och var och livnärde sig på sången. Ibland bildade han duo med sin sjungande hustru Millicent Martin.
"Ring A Ding Girl" hade blivit en blygsam hit året innan men hjälpte till att bana väg för ett par framgångsrika skivor under resten av året. "Say Wonderful Things" var betydligt mer insmickrande och gammaldags än sin föregångare men blev en mycket större framgång på listorna. Att England stod på tröskeln att bli hela popvärldens epicentrum märktes föga i det här sammanhanget.
Då Frankrike vunnit tre gånger på fem år hade man avböjt att stå värd på nytt och Ronnie fick representera Storbritannien på hemmaplan i London. Man hade förlagt hela tävlingen till det splitternya Television Centre där finalen avgjordes i två olika studior.
Det var inte första gången ESC arrangerats i en tv-studio men för första gången valde man att göra en ren studioproduktion utan att bygga upp någon typisk dekor i form av en tydlig scen. ESC var ju främst ett tv-program - då kunde det väl se ut mer som en tv-show än en konsert?
Under många år satte 1963 års final myror i huvudet på många fans. Var den faktiskt direktsänd? Var sången playback när man inte såg några mikrofoner i bild? Att se sändningen idag öppnar en dörr mot en parallell verklighet: tänk om man skulle fortsatt på det här spåret istället för att göra konsert-tv?
Ronnie Carroll sjöng först av de sexton kandidaterna och hade med sig en visuellt fräck nyhet. För första gången sedan 1956 var det tillåtet att använda sig av bakgrundssångare - så länge de inte var fler än tre - och Storbritannien var det enda land som utnyttjade denna nya möjlighet.
Juryn lät sig imponeras och det blev ännu en fjärdeplats, precis som året innan. Däremot blev singeln Ronnie Carrolls sista notering på hitlistorna. Skivkarriären ebbade ut och äktenskapet med Millicent Martin tog slut.
Hon skulle med åren bli alltmer framgångsrik och tog sig via en roll i "Days Of Our Lives" in på den amerikanska marknaden och har spelat i succéer som "Frasier" och "Grace and Frankie".
Ronnie Carroll blev aldrig särskilt framgångsrik igen. Efter att hans försök att driva nattklubb slutade i konkurs kastade han sig in i politiken och ledde ett tag det populistiska partiet "Make Politicians History". När han ställde upp i det brittiska parlamentsvalet 2008 fick han 29 röster - en mer än han fått i ESC-finalen 1963.
Ronnie Carroll avled i London 2015, 80 år gammal, och ringde ända fram till sin död flitigt in till olika radioprogram där lyssnarna fick säga sin åsikt.
Ronnie Carroll / Say Wonderful Things To Me (Storbritannien 1963)
4:e plats av 16 bidrag i London
Tre gånger (1959, 1960 och 1963) inom fem år sjöng värdlandet först i tävlingen. Vet du om BBC och RTF hade bestämt i förväg att sjunga sitt hemmabidrag först eller var det en slump?
SvaraRaderaDet måste vara en slump - startordningen lottades varje år och det verkar osannolikt att man skulle ha lottat alla bidrag utom värdlandet. Men jag VET inte att det är så.
Radera