En gång i Stockholm / Sverige 1963

De flesta artister som blev populära i Sverige på 50- och 60-talet var tämligen hemvävda och provinsiella, men så fanns också ett litet gäng som höll måttet även på en internationell nivå. Monica Zetterlund var i högsta grad en av dem: en klart gnistrande diamant som helt självklart verkade behärska i princip allt hon tog sig för.

Den vackra och glamourösa Monica hade turnerat i USA och skaffat sig en mängd erfarenhet men hade också blivit besviken av vad hon sett. Hur de musiker hon beundrade och såg som förebilder hölls tillbaka av rasism och fördomar och hur vissa människor aldrig tilläts lyckas oavsett hur mycket talang de hade.

Väl hemma i Sverige igen formligen exploderade hennes karriär. Alla ville ha henne och plötsligt syntes och hördes hon överallt. Monica tackade och tog emot, jobbade hårt och tackade sällan nej till utmaningar.

Att sjunga i schlagerfestivalen var knappast hennes dröm men två år i rad ställde hon upp i den svenska finalen. 1962 fick hon en evergreen med "När min vän", skriven av Owe Thörnqvist, och gjorde den definitiva versionen av den diskade "Kärlek och pepparrot". 1963 blev det seger med den oändligt sofistikerade "En gång i Stockholm" av Bobbie Ericsson och Beppe Wolgers.

I London fick Monica sjunga som nummer tretton, något hon själv var nöjd då det var hennes mammas lyckotal. Mindre nöjd var Sveriges Radios medskickade producent som under en repetition personligen plockade bort de scendekorationer BBC planerat för det svenska bidraget.

Trots att den svenska delegationen hade gott hopp om en hygglig placering - och ett tag övervägde att låta Monica sjunga på engelska då Österrike gjorde just det - fungerade inte den svenska balladen alls i omröstningen. När alla röstat färdigt hade Sverige inte fått en enda poäng, ett öde man delade med Finland, Nederländerna och Norge.

Inte spelade det någon roll alls för Monicas karriär i Sverige. Möjligen fick det henne att fokusera mindre på att spela in musik för en bred publik men istället blev hon älskad som revyaktris, komedienn och skådespelare, även i krävande roller.

Dessvärre hade Monica även sina demoner: det låga självförtroende lyste ibland igenom, hon hade problem såväl med alkoholen som med den rygg hon skadat i barndomen. Trots att hon förblev en uppskattad och efterfrågad sångerska hade hon svårt att uppskatta framgången och sågade sina egna moderna hits i allmänheten.

De sista åren tog sjukdomen över och Monica Zetterlund isolerade sig från världen. Hon omkom i en lägenhetsbrand i maj 2005.



Monica Zetterlund / En gång i Stockholm (Sverige 1963)
Delad 13:e plats (sist) av 16 bidrag i London