Nästa låtskrivare som fick äran att försvara de brittiska färgerna var Pete Waterman. Han hade visserligen producerat Cyperns bidrag 1984 men under sin verkliga storhetstid - då teamet Stock/Aitken/Waterman regerade topplistorna världen över - hade han i likhet med de flesta riktigt framgångsrika inom brittisk showbiz duckat undan från ESC.
I tv fick tre hoppfulla unga talanger sjunga egna versioner av ”That Sounds Good To Me”, en låt som Pete Waterman knåpat ihop med sin gamle vapendragare Mike Stock.
Ingen av dem verkar ha tagit sitt uppdrag på något större allvar och den brittiska pressen var med all rätt häpen inför vilket svagt låtbygge de båda släppt ifrån sig. Bidraget skulle knappast ha platsat som en B-sida för Sonia under glansdagarna, ändå satt de båda och gav sken av att ha skrivit en ny megahit.
Lotten att framföra det hela föll på 19-årige Josh Dubovie som besatt en viss ungdomlig charm men som samtidigt var förödande oerfaren. Han hade sjungit på lokal nivå och haft en roll i en skoluppsättning av Les Miserables. Nu skulle han på kort tid övas upp i rollen som ESC-vinnare.
Man snyggade till produktionen av låten för att den skulle passa Josh bättre och man försökte bygga ett nummer som skulle kännas elegant och internationellt. Ingenting kunde skyla över att Josh var för kort i rocken och att låten var för bedrövligt svag och i Oslo blev det ännu en sistaplats - Storbritanniens tredje på åtta försök.
Josh har inte gett upp hoppet om en artistkarriär men kallar sig idag Josh James. Anledningen var att alla internetsökningar på Josh Dubovie enbart gav träffar på fiaskot i Oslo och att ett nytt namn behövdes för att låta publiken upptäcka sångarens karriär efteråt.
Josh Dubovie / That Sounds Good To Me (Storbritannien 2010)
25:e plats av 25 bidrag (final) i Oslo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar