Den turkiska finalen hade varit en slimmad affär där bara fyra bidrag gjort upp om segern. Det blev dött lopp mellan två av låtarna och istället för att dra lott - som man gjort vid debuten 1975 - lät man juryns ordförande få utslagsrösten. Seyyal Taner drog den kortare strået med "Dünya" men skulle få representera Turkiet i Bryssel ett år senare på ett oförglömligt sätt.
Vinnarlåten var en hälsning till Halleys komet som var på väg tillbaka till jorden 1986. Vid dess tidigare besök 1910 utbröt hysteri då kometsvansen antogs innehålla cyanid och att människor skulle dö som flugor när kometen kom för nära. Nu hoppades turkarna istället att kometen skulle föra med sig lycka och kärlek till jorden - ganska högt ställda förväntningar på en samling is, sten och andra lösa partiklar.
Låten framfördes av inte bara en utan två grupper tillsammans: Klips och Onlar. En av de fem medlemmarna hoppade av efter den turkiska finalen - officiellt hade hon prov på universitetet hon inte kunde missa även om det ryktades att hennes pojkvän motsatte sig att hon skulle resa iväg.
Originalversionen var struttig och stötig och gick i ett rasande tempo. Det internationella teamet som fick i uppdragen att se över helheten tog fram den stora saxen och ändrade rejält på en hel del saker. Versionen i förhandsvideon gick knappt att känna igen.
Alla förändringar var helt klart till det bättre. Den jugoslaviska juryn smällde till med en full tolva och under en kort stund i början av röstningen låg turkarna på andra plats. Poängen sinade rejält efter en stund men för första gången fick Turkiet en plats bland de tio bästa. Det skulle ta ända till 1997 innan man lyckades göra om den bravaden.
Klips ve Onlar / Halley (Turkiet 1986)
9:e plats av 20 bidrag i Bergen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar