Det är oklart om Monaco någonsin hade ambitionen att vinna men ska man vara med är det förstås roligare att få bra placeringar framom dåliga. 1962 bad man på nytt mannen som knäckt koden åt dem två år tidigare att ställa upp på nytt.
Att representera Monaco på nytt vid finalen i Luxemburg 1962 var förmodligen en riktig parentes och något François Deguelt bara gjorde i förbifarten: nu stod han på toppen av sin karriär och anbuden haglade över honom.
"Dis rien" - en sång om att låta munnen tiga så kärleken kan få tala istället - kom visserligen på andra plats men vinnaren Isabelle Aubret hade fått dubbelt så många poäng och stal all uppmärksamhet på den franska marknaden. Skivan med "Dis rien" blev en rätt modest framgång i sångarens diskografi, men framträdandet i finalen visar också hans charm och närvaro. Det är lätt att förstå varför han blev en stjärna.
De närmaste åren skulle hjulen snurra riktigt snabbt: vid sidan av sångkarriären fungerade François Deguelt också som programledare och producent i tv och spelade dessutom polis i en fransk långfilm. 1965 fick han karriärens största hit med "Le ciel, le soleil et la mer" och året därpå agerade han kunnig och påläst kommentator i fransk tv vid ESC-finalen från Luxemburg.
Efter 1960-talets slut saktade karriären ned men François Deguelt fortsatte att med framgång skriva låtar för andra. Under sina sista år deltog han i en mängd nostalgiturnéer som artist och konferencier och skrev sånger in i det sista.
François Deguelt avled i januari 2014 i en ålder av 81 år. Han är begravd i den lilla staden Barbezieux-Saint-Hilaire där ett torg är uppkallat efter honom.
François Deguelt / Dis rien (Monaco 1962)
2:a plats av 16 bidrag i Luxemburg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar