5 mars 2023

Gözlerinin hapsindeyim / Turkiet 1990

Kayahan Açar var ingen späd debutant då han vann den turkiska finalen: han hade hunnit fylla 41 och aktiv som artist i minst femton år. Han skrev låtar till andra - exempelvis till stjärnan Nilüfer (Turkiet 1978) - och hade sedan mitten av 1980-talet börjat få ett visst erkännande också som soloartist.

När han nu stod som segrare var det på sjätte försöket (efter att ha varit med 1981, 1984, 1987, 1988 och 1989) hade han en stigande kurva bakom sig: han kom sist på första försöket men hade senast kommit på andra plats efter gruppen Pan.

Vinnarlåten "Gözlerinin hapsindeyim" ("Fångad i dina ögon") var en dramatisk sak där Kayahan - precis som 1989 - fick betydande vokal hjälp av sångerskan Demet Sağıroğlu. I den nationella finalen hade de presenterats som en duo men vid ESC stod Kayahan ensam i fokus.

TRT hade en särskild budget för att snitsa till sina vinnarlåtar och göra dem mer tillgängliga för en europeisk publik. Kayahans manager föreslog att den fransk-algeriske Jean Claudric (som tidigare dirigerat fyra bidrag i ESC: Luxemburg 1971, Frankrike 1973, Marocko 1980 och Luxemburg 1982) skulle vara rätt person att skriva ett nytt arrangemang. Jean Claudric var måttligt intresserad men lät sig flygas in till Istanbul för att jobba på låten.

Vad som hände i Istanbul råder det delade meningar om. Jean Claudric menar att han skrev ett snyggt arr som alla varit nöjda med, och att Kayahan glatt kramat om honom efteråt. Den turkiska dirigenten Ümit Eroğlu säger att Jean Claudric passade på att ha semester och plocka på sig den turkiska televisionens pengar för att enbart lämna efter sig ett grovt utkast till en ny version.

Det alla är överens om är att Jean Claudric var den som föreslog att den ursprungliga refrängen skulle bytas ut, något Kayahan själv inte alls var nöjd med. Han accepterade den nya lösningen men skrev aldrig någon text till det nya stycket utan sjöng bara "hai la la la la" genom refrängen.

I Zagreb fick Ümit Eroğlu slita lite med att få orkesterns blåsare att hänga med i svängarna i låtens övre register men annars var samtliga medverkande nöjda med slutresultatet. Att poängen i vanlig ordning blev låg brydde man sig inte så mycket om - hemma i Turkiet var det ingen som längre förväntade sig något annat.

Ett år senare släppte Kayahan ett album som slutligen skulle befästa hans plats bland landets mest populära artister. Även Demet Sağıroğlu startade en framgångsrik solokarriär, så det hade helt klart varit mödan värt att tävla i Zagreb.

Samma år som Kayahan tävlade i ESC diagnosticerades han för första gången med mjukdelssarkom - en relativt ovanlig typ av cancer - som han aldrig skulle bli helt kvitt. När sjukdomen återkom för tredje gången fanns det inget mer att göra: i februari 2015 gav Kayahan en avskedskonsert för sin publik och avled två månader senare.

Kayahan hyllades efter sin död som en de största: landets popelit spelade in en skiva med hans bästa låtar och sångarens begravning bevistades av Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.

Stort tack till And The Conductor Is för fantastisk info om Jean Claudrics äventyr i Istanbul. 


Kayahan / Gözlerinin hapsindeyim (Turkiet 1990)
17:e plats av 22 bidrag i Zagreb

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar