Nauravat silmät muistetaan / Finland 1988

Finland hade lyckats rätt hyfsat i ESC de senaste åren och nu tyckte Yle att det var dags att flytta ut ur tv-studion och hålla den nationella finalen inför en lite större publik. Kulturhuset i Helsingfors - ritat av landets främste arkitekt Alvar Aalto - fick stå värd för Euroviisut 1988 där tolv låtar gjorde upp om en resa till Dublin.

Startfältet bjöd på stor variation: ballader, pop, country och lite finsk schlager. Två av bidragen hade svensk text och bland de tävlande fanns flera kända ansikten och flera gamla bekanta från tidigare finaler.

Framför allt fanns tre tydliga vinnarkandidater: "Mayday Mayday" med Timo, Jonna & Beat (Finland 1990), "Svart och vitt" med Helena Miller samt "Amor Amor" med Ami Aspelund (1983), skriven av Petri Laaksonen som gjort Finlands låtar 1985 och 1987.

Efter att Arja Saijonmaa kommit tvåa i den svenska finalen året innan ville flera låtskrivare ha just henne som artist. Såväl "Amor Amor" som "Svart och vitt" var skrivna för Arja som dessvärre inte hade tid i kalendern.

För sjätte året i rad bytte man röstningssystem och sex regionala jurygrupper runtom i Finland fick välja vinnare. Tråkigt nog visade sig dessa jurygrupper i skarp konkurrens höra till de mest förvirrade i tävlingens historia och låtar som fått toppoäng av en jury hamnade i botten hos nästa.

Till slut öppnade det för att en låt som inte varit etta hos en enda jury vann hela tillställningen. Knappast ett resultat någon var nöjd med och till nästa år skrotades jurygrupperna på nytt.

Vinnarlåten "Skrattande ögon är de man minns" var skriven av Pepe Willberg, en av landets mest etablerade rocksångare med stora hits under bältet. Bandet Boulevard - med sångaren Kyösti Laihi i spetsen - hade kompat Vicky Rosti i Bryssel året innan men var annars rätt okända. Nu spelade man in ett album i hast innan man reste till Dublin.

I direktsändning klantade någon av RTÉ:s tekniker till det och i den första refrängen faller nästan alla instrument bort ur ljudmixen. Det enda som hörs är lite stråkar och blås och man kan tydligt se hur en nervös Kyösti Laihi ger tecken åt tekniken att skruva upp ljudet. 

Finland hade ingalunda hört till favoriterna men nu blev det bara tre poäng från juryn i Jerusalem och en näst sista plats. Lite onödigt hårt för en glad liten låt men det illustrerar väl problemet med att skicka iväg en kompromiss till bidrag som ingen egentligen har som favorit.

Boulevard spelade vidare tillsammans i några år till innan medlemmarna drog vidare till andra band. Kyösti Laihi fick pensionera sig tidigt efter att ha diagnostiserats med multipel skleros men har fortsatt musicera i mindre skala även sedan dess.

En som åtminstone låtit sig beröras av Boulevard var den tyske komikern Hape Kerkeling, som framförde den som del av en av sina föreställningar.

Boulevard / Nauravat silmät muistetaan (Finland 1988)

20:e plats av 21 bidrag i Dublin