Det hade varit en logisk sak att binda ihop två av bolagets största succéer och låta dem korsbefrukta varandra. The Voice Belgique hade varit en lyckad satsning som attraherat såväl intressanta talanger som tittarsiffror. Att sedan låta en populär eller lovande deltagare gå vidare och representera landet i ESC hade varit ännu ett smart drag. Roberto Bellarosa och Loïc Nottet hade dessutom båda gjort väldigt bra ifrån sig och gett Belgien ovanligt höga placeringar.
Man fortsatte självklart på det inslagna spåret och valde ut Ellie Dalvaux, en 17-åring från Bryssel som uppträdde under artistnamnet Blanche. Tillsammans med Pierre Dumoulin, sångare i rockbandet Roscoe, skrev hon det egna bidraget "City Lights".
Bidraget anklagades visserligen för att vara opassande likt ett par andra sånger som redan fanns, men möttes av stor entusiasm från såväl eurovisionsfans som vadslagningsfirmor. Än en gång seglade Belgien upp bland de verkliga favoriterna.
Åtminstone tills repetitionerna började. Blanche var obekväm och väldigt nervös, hon sjöng skakigt och ibland direkt illa och med ens började belgarna rutscha utför på alla tänkbara listor. Inför semifinalen antog många att storfavoriten skulle misslyckas och få lämna tävlingen tidigt.
Blanche tog ett djupt andetag och gick in på scenen och levererade. Fortfarande lite skakigt men väldigt rörande och Europa älskade henne. Olyckskorparna fick fel, Belgien gick till final och belönades med en ny fjärdeplats där.
"City Lights" blev en liten hit i flera länder och en gigantisk hit på båda sidorna av den belgiska språkgränsen. Innan året var slut hade den sålt platina och valdes till årets låt vid den flamländska musikgalan MIA. Blanche själv valde att skynda långsamt och ta studenten innan hon fortsatte att ge ut ny musik.
Blanche / City Lights (Belgien 2017)
4:e plats av 26 bidrag (final) i Kiev
också en favorit...
SvaraRadera