Ele e ela / Portugal 1966

Musikbranschen har aldrig varit ett välkomnande eller enkelt ställe för kvinnliga artister som sällan tagits på speciellt stort allvar eller tillåtits ta ordentlig plats. Antalet riktigt stora kvinnliga stjärnor har nästan alltid varit begränsat och det har blåst snålt på toppen.

Madalena Iglésias hörde till de få som verkligen lyckades. Hon slog igenom i slutet av 1950-talet och blev snabbt ett efterfrågat namn också i Spanien.

1960 kröntes hon till drottning av radion och televisionen - den finaste utmärkelse en artist kunde belönas med i den strikta diktaturens Portugal. Madalena hörde inte till regimens favoriter och följdes noga i spåren av den fruktade hemliga polisen men älskades av folket.

Folket gjorde helt rätt i att älska den karismatiska och eleganta Madalena som dessutom var fantastiskt mångsidig. Hon behärskade den mer seriösa chanson-betonade stil som dominerade det portugisiska musiklivet på 1960-talet men var minst lika hemma i schlager och pop.

Det visade hon inte minst då hon vann den portugisiska melodifestivalen med den sprittande "Ele e ela" ("Han och hon") - ett försök att skapa ett stycke lokal surfpop à la Beach Boys eller Jan & Dean. I ett av alla tiders poppigaste startfält räckte det inte så långt i Luxemburg men än en gång fick låten evigt liv på hemmaplan. Senare samma år lyckades Madalena betydligt bättre i en annan internationell sångfestival för länderna runt medelhavet, där hon blev tvåa med "Setembro".

Den enda som kunde mäta sig i popularitet med Madalena under 1960-talet var Simone de Oliveira (Portugal 1965 och 1969) och den lokala pressen skrev ofta om de båda stjärnornas rivalitet och hur de hatade varandra bakom scenen. De verkar i själva verket ha varit mycket goda vänner som ofta hjälpte varandra i karriären men den bilden syntes aldrig i portugisiska medier.

Det är del av en lång tradition av misogyn nöjesjournalistik där man omöjligtvis kan godta att två kvinnor kan vara något annat än rivaler. Ett sätt att reducera sångerskor till lynniga nervknippen utan den professionalitet som manliga artister ansågs besitta.

Madalena Iglésias tog en paus i karriären 1972 då hon gifte sig och flyttade till Venezuela med sin nya man. Femton år senare återvände hon till Europa och togs emot med öppna armar av en ny generation. 2008 gav hon ut sina memoarer och satte en definitiv punkt för sina år i rampljuset.

16 januari 2018 avled Madalena Iglésias i sitt hem i Barcelona, 78 år gammal.



Madalena Iglésias / Ele e ela (Portugal 1966)
13:e plats av 18 bidrag i Luxemburg