27 februari 2018

Muistojeni laulu / Finland 1963

Precis som i Sverige och Norge försökte man i Finland ställa de tävlande melodierna i fokus - här skulle ingen enskild artist komma och riva med sig publiken och juryn och segern. Eurovisionens sångtävling var ett forum för låtskrivare och inget annat.

Därför framfördes de åtta tävlande bidragen i den finska finalen två gånger med olika artister och olika arrangemang, ackompanjerade av en stor orkester samt en mindre sättning.

Trots alla dessa försök att hålla tävlingen rättvis misslyckades juryn med att välja något av de två bidrag som skulle bli riktigt långlivade succéer på den finska marknaden - istället kom "Kaikessa soi blues" och "Olen mikä olen" tvåa respektive trea.

De flesta antog att Irmeli Mäkelä som sjungit vinnarlåten med stor orkester skulle få åka till London - eller möjligen den "lilla" versionens Marjatta Leppänen - men efter finalen beslöt Yle att utse en helt annan artist.

Varför man valde just Laila Halme vet ingen. Hon var en elegant och glamourös - men inte speciellt känd - sångerska. Trots flera försök hade inte hennes skivbolag lyckats få henne att slå hos den finska publiken. Hade de lyckats övertala Yle att ge Laila en chans?

I London sjöng Laila Halme bra och övertygande men låten var en aning för anonym för att bli en favorit hos jurygrupperna. Varje lands jury gav poäng till sina fem gemensamma favoriter och så högt tog sig inte "Muistojeni laulu" ("Mina minnens melodi") någonstans.

Finland fick sin första nollpoängare och delade sistaplatsen med Nederländerna, Norge och Sverige. Kanske systemet med flera artister inte var så lyckat ändå?

Laila Halme blev aldrig ett stort namn som sångerska och "Muistojeni laulu" förblir den låt hon är mest känd för. 1987 var hon värd för den finska uttagningen tillsammans med Lasse Mårtensson (Finland 1964).



Laila Halme / Muistojeni laulu (Finland 1963)
Delad 13:e plats (sist) av 16 bidrag i London

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar