Det var bara inte alltid så lätt att vara idol. Efter The Beatles stora genombrott hamnade han lite grann i bakvattnet och började kännas aningens passé. 1964 fann han Gud, blev djupt religiös och var nära att ge upp hela sin karriär.
1968 hade han kommit tvåa vid ESC i London med "Congratulations". Under flera år var den brittiska uttagningen inkorporerad som en del av Cliff Richards egen tv-show och 1973 frågade BBC än en gång om han kunde tänka sig att representera dem.
Precis som 1968 tog Cliff kontroll över den nationella finalen på ett sätt som inga andra artister tillåtits göra och låten som tydligtvis var hans egen favorit vann med stor marginal.
"Power To All Our Friends" var en betydligt mer progressiv låt än "Congratulations" varit och i Luxemburg blev den historisk genom att vara det första bidraget någonsin som använt sig av förinspelad musik på band tillsammans med orkestern. Det lär ha tagit en hel del av repetitionstiden innan man fick det att fungera som det skulle.
Varför Cliff Richard hade tackat ja till att tävla på nytt förblir en gåta. Han hade varit oerhört nervös redan i London och i Luxemburg höll han på att gå under av rampfeber. Inför finalen lugnade han sig med en så stor dos valium att hans manager hade svårt att väcka honom i tid.
Än en gång fick han stryk med knapp marginal - nu kom han trea efter Luxemburg och Spanien - och även om låten blev en internationell hit blev den inte så stor som man skulle förväntat sig. Cliff Richard befann sig i en karriärsvacka som skulle hålla i sig till slutet av decenniet då han på nytt blev en hitmaskin med låtar som "Miss You Nights" och "We Don't Talk Anymore".
Cliff Richard / Power To All Our Friends (Storbritannien 1973)
3:e plats av 17 bidrag i Luxemburg
Ett mycket tilltalande bidrag från Uk. Congratiolations var hans skickligaste framställning. En god och klar hit.
SvaraRaderaDen här låten hade likaväl kunnat vinna också. Jag menar, vem skulle inte vilja dansa som den här snubben gjorde på Eurovision under 70-talet och framåt. Men den här låten har mycket klassiska kvalitéer i kombination med ett stiligt framträdande av Cliff. Om man hade tagit bort bakgrundssångarna och satt på Cliff något mer elegant så hade den här kunnat slå både Eres tu och Luxemburg som för övrigt var fantastiska låtar som jag avgudar (framför allt Eres tu som spanjor) Luxemburg som vann var också en mycket välskriven låt som vann med värde.
Betyg 3/5